Jag är varken mamma eller mormor/farmor, men jag är faktiskt moster. Och numera är jag dessutom en riktig kaffemoster. Hur länge var det jag gjorde uppehåll med kaffedrickandet? Tre år, tror jag. Men det gör jag (nog) inte om, för nu vill jag verkligen ha mitt kaffe, gärna flera koppar om dagen – och det finns knappt något som sitter bättre än dagens första kopp, antingen efter eller varför inte under dagens första promenad med hundarna. För ändamålet har jag skaffat mitt livs första termosmugg, så smidig att ha med ut i skogen och gå och smutta på – eller så slår vi oss ner på favoritklippan och intar kaffet där. Det ska va gött att leva.