Under åren som jag har bott här ute på landet har jag förvånats, för att inte säga irriterats, över allt skräp folk slänger omkring sig i naturen. Jag ser det framför allt de gånger jag går på bilvägen – uppenbarligen tror vissa bilförare att skräp försvinner i sekunden de slänger ut det genom fönstret, rakt ut i naturen. Eller: de bryr sig uppenbarligen inte.

Det får mig att tappa tron på folk. I synnerhet folk som dessutom dricker starköl eller starkcider när de kör bil, och i synnerhet på en väg som går rakt genom viltrik natur… Grrrr.

Sedan har vi såklart alla ”naturälskare” som orkar släpa med sig en massa mat och dricka ut när de skola njuta av naturen – men inte orkar bära hem tomma förpackningar och burkar. Grrrr igen.

Så jag har gått och plockat lite här och där under mina promenader – inte så lite för att slippa se skräpet nästa gång jag går förbi. En extra påse följer alltid med ut för att kunna ta med mina ”fynd”. Men jag har gått där och morrat.

Men så började jag ändra tankegången lite. Jag tycker fortfarande att folk som skräpar ner är lowlifes, så är det bara. Men jag blir glad att jag hittar deras skräp och får chansen att avlägsna den.

Framför allt ser jag det som min payback till naturen, för all svamp och alla blåbär m.m. jag får av den, dels får jag ju (pytte)lite cash tillbaks – i form av pant.

Så när jag ser en burk skickar jag ett mentalt tack till idioten som slängde den.