Igår var jag för andra gången i livet på Lorensbergsteatern – Göteborgs kanske mest underskattade, bortgömda, bortglömda byggnad?

Det är bara några veckor sedan jag var där för första gången, och såg Magnus Carlssons show. Svängig schlager- och disco-underhållning helt i min smak.

Och igår, på Lucia (tillika fredagen den 13:e.. ), var det dags att se Pernilla Wahlgrens show Happy Ending. Riktigt kul, och även här med gott musikaliskt sväng med hela gänget på scenen. Det bästa inslaget var nog ändå Pernillas och Hanna Hedlunds finstämda sång om fyra generationer, från deras (i alla fall Pernillas) barnbarn till deras egna pappor som gått bort – och inte ett öga, i alla fall inte på mig – var torrt. Sedan blev det såklart mest flams och trams – men kul ju!