Även i år har jag läst så många bra böcker – mer om det i ett senare inlägg – men det här kan mycket väl vara en av mina topp 10-böcker – och då menar jag av alla böcker jag läst.

Ämnet är ruskigt spännande, man blir såklart förbannad, men läsningen är samtidigt en njutning, för språket flyter och det är verkligen en bedrift av författarna att lyckas knyta ihop så många trådar, så att man förstår sambanden och ser att allt hänger ihop.

En liten del av historien intresserar mig alldeles speciellt, och det är den om den amerikanske advokaten och politiska strategen Paul Manafort, som hade anlitats av auktoritära ledare i bl.a. Filippinerna och Afrika, då han i Ukraina fick i uppgift att se till att den ryssvänlige presidentkandidaten Viktor Janukovytj återerövrade makten i Ukraina 2010. Janukovytj var impopulär efter förgiftningsskandalen mot hans motståndare, den västvänlige Viktor Jusjtjenko, i det föregående presidentvalet, och Manafort gav bl.a. Janukovytj rådet att elda på motsättningarna i det kulturkrig som länge pågått mellan det västvänliga Kiev och det rysktalande östra Ukraina – Manafort visste nämligen att oroliga tider och inre splittring brukar gynna populistiska och auktoritära politiker…

Manafort fick cirka 500 miljoner svenska kronor från Janukovytj-regimen som tack för politisk påverkan i Kreml-vänlig riktning. En del av detta hemliga arvode överfördes via Swedbank i Litauen.

När ukrainarna 2014 gjorde uppror mot den ryssvänlige Janukovytj, flydde han först till östra Ukraina och sedan vidare till säkerheten i Ryssland. Kort därefter inledde Putin annekteringen av Krim-halvön, vilket var starten på Rysslands krig mot Ukraina.

Manafort förlorade därmed sin mest lukrativa uppdragsgivare och var en hatad man i Ukraina för att ha hjälpt Janukovytj till makten. Manafort begav sig istället hem till USA, där han ledde Trumps valkampanj 2016, men dömdes 2019 till flera års fängelse i USA för bankbedrägeri, penningtvätt och korruption. 2020 benådades han av dåvarande president Trump.

Som sagt: många trådar små som bildar en väldigt intressant väv.

Ett annat extra intressant avsnitt handlar om den ryska subversionsmodellen (subversion = omstörtande), som består av fyra steg, där den första, utdragna demoraliseringsfasen kan pågå i decennier. Under denna fas vidtas s.k. ”aktiva åtgärder”, dvs. påverkansoperationer som går ut på att skapa konflikter i ett samhälle med syftet att gradvis demoralisera befolkningen. Enligt en avhoppare från KGB användes större delen av KGB:s resurser till att bekosta dessa destabiliserande operationer.

”Det kan handla om ekonomiskt stöd till inhemska terrorist-grupper som Röda armé-fraktionen i Västtyskland. Eller att sprida desinformation i västerländska nyhetsmedier. Exempelvis om att hivviruset har skapats i ett laboratorium av CIA. Man ger ekonomiskt bistånd till fredsrörelser i USA och Europa i syfte att elda på konflikter och skapa motsättningar inom den västerländska befolkningen.”

Man betalar helt enkelt ut stöd till aktiviteter som kan gynna Moskvas agenda.

Den första, långa demoraliseringsfasen går ut på att skapa misstro mot den rådande samhällsordningen genom att medvetet sprida lögner, vilket får till följd att begrepp som fakta och sanning inte längre spelar någon roll.

”Genom att plantera falska rykten och fejkade nyheter hoppas man kunna så inre splittring och politisk polarisering.”

Demoraliserade personer är oförmögna att ta till sig sanningsenlig information och oförmögna att förstå att de blivit utsatta för psykologisk krigföring. De blir helt enkelt hjärntvättade – och då är det dags för steg två i KGB:s subversionsmodell, som går ut på att försvaga samhällskritisk infrastruktur. Det kan handla om transport- och energisektorn, livsmedel och dricksvatten, och om att slå mot bank- och finansmarknaden.

Allt hänger ihop. Och förresten: alla som har talat med en hjärntvättad person förstår vilken makt som utövas på dessa hjärntvättade individer. Det är helt galet, och det är därför jag brinner lite extra för den här delen av berättelsen.

Recension av Honungsfällan i Göteborgs-Posten.

PS. Utöver de imponerande, djupa och långvariga efterforskningar som gjorts av Uppdrag granskning-teamet själva, hänvisar författarna även till en annan av ”mina” topp 10-böcker, Putins krets (orig. Putin’s people) av Catherine Belton, som jag läste över årsskiftet 2022/2023. Lite kul är också att min favorit-youtuber Jake Broe pratar om just den boken i sitt senaste Q&A-avsnitt. Han skulle säkert även gilla Honungsfällan.