Det hänvisas då och då till den kokande grodan, och när jag nu läser boken Kameleont av Lena Einhorn får jag fabeln serverad i sin helhet. Boken berättar hur Putin gick från sovjetisk spion till byråkrat i först Leningrad, sedan Moskva, premiärminister och till sist president.

Marina Salje hade varnat för Putin sedan gammalt, och redan innan Putin gick från tillförordnad till vald president var hon säker på vartåt det skulle barka för Ryssland med Putin i ledningen. För sina vänner berättade Marina Salje fabeln, enligt vilken det skulle vara omöjligt att koka en levande groda, eftersom den bara skulle hoppa ur kastrullen. ”Om man däremot lade grodan i ljummet vatten skulle den stanna kvar, och om man sedan långsamt höjde temperaturen skulle den anpassa sig, och till slut koka ihjäl.”

”Fast egentligen handlade den förstås inte om grodan utan om människan. Om hennes märkliga oförmåga att genomskåda en spirande tyrann. Om hennes tendens att förväxla förtryck med kraft. Och hennes benägenhet att se skillnaden först när det är alldeles för sent.

Om hennes villighet att långsamt låta sig kokas till döds ”

Kameleont, av Lena Einhorn – rekommenderas.