– vadan och varthän? av Hans Bergström.

Hur provocerande titel…? Det sista kapitlet heter dessutom ”In the Era of Trump”. Men nyfikenheten bjöd hem även denna bok, och den är väl värd läsningen, en klar 9:a av 10.

Boken kom först ut 2024, med titeln ”Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika”, medan den nya utgåvan kom ut i februari 2025, med tre helt nya kapitel – den senaste referensen i boken är från den 1 februari 2025, då Wall Street Journal hade en huvudledare med rubriken ”The dumbest Trade War in History”. I fråga om Kanada missade Bergström precis att få med Trumps utspel om Kanada som den 51:a delstaten och ”governor Trudeau”…

Hans Bergström har själv bott i USA i 20 år, vilket märks på hans perspektiv. Det märks också på hur han helt sonika struntar i att översätta många begrepp, vilket jag kan tycka är befriande och faktiskt ger ett bättre flyt när det handlar om amerikansk samhällsdebatt som man kanske ändå mestadels följer på engelska. Möjligen lite i överkant ibland, men jodå, även detta funkar:

”… många förlät Trump och rentav delade hans deklarerade uppfattning att ”the election was stolen”.

Befriande är också hur Bergström lyckas undvika onödigt fikonspråk när han går igenom konstitutionen, olika politiska partier och deras väljarbasskiften över tid, politiker som lämnat stora avtryck, lagar/ rättsfall som det talats om lite extra osv. Rakt och enkelt, utan att missa detaljerna som krävs för att se sambanden.

Som att Ronald Reagan har förblivit en ikon i det Republikanska partiet och att inte ens Trump vågar säga något negativt om honom, utan snarare har gjort falskt anspråk på att verka i Reagans anda. (Vilket gör det lite extra kul med Ontarios annons nyligen där just Reagan hörs tala om tullars negativa inverkan på ekonomin…)

Jag gillar att Bergström får med de gamla citaten som idag känns som spådomar, som när USAs grundlagsfader George Washington varnade:
”The disorder and miseries which result gradually incline the minds of men to seek security and repose in the absolute power of an individual, and sooner or later the chief of some prevailing faction, more able or more fortunate than his competitors, turns his disposition to the purposes of his own elevation on the ruins of public liberty.”

Jag gillar också att Bergström petar in sina referenser i brödtexten, inte i fotnoter, och att han har massor med bokreferenser (som ”man” hade kunnat grotta i om ”man” inte redan hade haft hundratalet böcker på sin väntlista…):

”Att spela rollen av ‘victim’ är ett återkommande fenomen hos ledare med auktoritär benägenhet, visar historikern Ruth Ben-Ghiat i boken Strongmen (2023). Följden [av åtalen mot Trump] blev ökad uppslutning kring Trump från Republikanska väljare, inte den förväntade motsatsen.”

Trots att jag nu läst en och annan bok om USA, så tycker jag att Bergström förklarar mycket av den amerikanska politiken och samhällsdebatten på ett outstanding (…) sätt.

”DeSantis kampanj sökte profilera sin kandidat som ett starkare och yngre konservativt alternativ till Donald Trump. Vad den inte förstod var att kulten kring Trump inte handlade om konservatism utan om något annat och mörkare.”

Om och om igen bjuds läsaren på spännande referenser och detaljer, som när han berättar om David French, som är evangeliskt kristen, veteran från Irak-kriget och fram till 2019 framstående skribent i den konservativa idétidskriften National Review, som skrev i The New York Times i januari 2024: ”….The salient characteristic of the Republican Party wasn’t ideology or integrity, let alone both. Rather, it was animosity. And nobody models animosity better than Donald Trump.”

Här är en riktigt bra recension av boken, på bloggen Filmitch. Sammanfattningsvis: ”När jag slår ihop boken inser jag att den är en guldgruva om man vill förstå hur amerikanerna resonerar.”