av Johan Bergggren. Läst och rekommenderar starkt.

När jag lämnade tillbaka Ett land, två folk (av Sören Wibeck) på biblioteket var det med stor skam, då boken var så sliten att den under min läsning föll isär. Bibliotekarien sa inget om det (boken var kanske ända från 2009, då den kom ut?), men hon verkade lägga undan den, vilket jag beklagade högt, eftersom det var en ruskigt bra bok för den som vill ha en opartisk bild av vad konflikten handlar om. Då tipsade bibliotekarien om den här boken, utgiven 2021 och känd för att också vara opartisk.

Voilà!

”Detta blir den första skildringen av Israel-Palestina-konflikten, på svenska för en svensk publik, av en svensk diplomat  med insyn i och deltagande i förhandlingar och politiska processer.  Som rådgivare till Tony Blair och stabschef på Kvartetten arbetade Johan Bergggren med John Kerry och hans förhandlingsteam samt ledande israeliska och palestinska beslutsfattare och deltog intensivt i bland annat fredsprocessen 2013-2014.”

Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitetet: ”Det är ovanligt numera att europeiska diplomater och andra praktiker skriver om sina erfarenheter i Israel-Palestina-konflikten. Johan Berggrens bok fyller därför en viktig lucka i forskningen om vad som hittills har gått fel och vad som fortfarande kan göras av det internationella samfundet och parterna själva för att nå fred i Den perfekta konflikten.”

Att som Berggren återge så mycket kunskap och så mycket detaljer om den här konflikten kan verkligen inte vara en lätt sak, och stundvis upplevde jag boken något rörig – jag var glad att jag hade läst den väldigt kronologiskt uppbyggda Ett land, två folk först. När jag läste Sören Wibecks bok skrev jag noggranna anteckningar över kronologin, men den här boken krävde min fulla koncentration på ett helt annat sätt. Om Ett land, två folk bildade pusslets ram, så lade Den perfekta konflikten ut en hel del bitar i pusslets innanmäte. De kompletterar varandra, helt enkelt, och ger tillsammans en riktigt hyfsad bild.

I förlagets egna intervju med författaren själv, beskriver Berggren vem han vill ska läsa boken:

”– Jag hoppas så klart att boken ska nå ut brett, till personer intresserade av historia, Mellanöstern och utrikespolitik, men kanske också till dem som inte känner till så mycket om Israel-Palestinakonflikten tidigare. Det vore särskilt roligt om människor som identifierar sig som tydligt pro-palestinska eller pro-israeliska läste den och förhoppningsvis fick en större förståelse för den andra sidan, och att deras svart-vita bild av konflikten möjligen blev lite mer nyanserad.”

Mig gav boken mycket. Äntligen fattar jag argumenten för (och emot) tvåstatslösningen – och när Berggren så tydligt benar ut de fem huvudfrågorna i konflikten – gränserna och bosättningarna, säkerhet, de palestinska flyktingarna, Jerusalem och Gaza – då blir det också tydligt att man på våldsammast möjliga sätt nu möjligen har löst en punkt i konflikten, den sistnämnda.