och Ukrainas kamp för överlevnad. Av Luke Harding. Rekommenderas! För att vi inte får glömma, inte blunda och inte heller förlåta.
”Having been based in Moscow until 2011, when he was expelled by the Kremlin for his critical coverage, and boasting a deep bench of sources in Russia and Ukraine, Harding is uniquely qualified to tell this story. He was in Kyiv when the invasion began and has spent much of the last year in the country.”
”Places that dominated headlines for days and then disappeared are brought back and developed in detail: Chornobyl, where Russian tanks rumbled in on the first day, even into the forbidden nuclear area; Snake Island, where a Ukrainian border guard declared ‘Russian warship, go fuck yourself’, inspiring memes on stamps, T-shirts and more; Mariupol, a place not many of us knew, virtually wiped off the map; and Bucha, a pretty suburb with green picket fences now a byword for war crimes.”
Boken är skriven 2022, med en ny utgåva från 2024, där ett kapitel lagts till. Från sista kapitlet, om Joe Bidens besök i Kiev i februari 2023:
”Biden och Zelenskyj besökte Sankt Mikaelskatedralen, klostret med guldkupoler i den gamla stadskärnan. När de kom ut och gick förbi en väggmålning av helgonet och hans änglar ljöd en luftvärnssiren. Jag hörde den där jag stod på min balkong. För invånarna i Kiev var det här precis som det brukade, men sirenen underströk den symboliska betydelsen av Bidens resa som försiggick strax före årsdagen av invasionen. Den avslöjade också något om den 80-årige presidentens beslutsamhet och mod.
Besöket var utan tvekan det mest betydelsefulla som någon amerikansk president gjort i ett europeiskt land sedan slutet av det kalla kriget.”
[…]
”Trump var konsekvent inom ett enda utrikespolitiskt område: i sitt hjärtliga och varma stöd för Ryssland. Som president träffade han och talade privat med Putin. Det blev möten, i Helsingfors och på annat håll, och ömsesidigt beröm. Trump hyllade Rysslands president och karakteriserade honom som ‘smart’ och som ‘en tuffing’. Efter sitt nederlag 2020 talade han om Putins fullskaliga invasion av Ukraina i gillande ordalag och kallade det för ett ‘genialiskt och intelligent drag’. ‘Jag känner Putin mycket väl och kommer bra överens med honom. Han gillar mig. Jag gillar honom’, förklarade Trump.”
Sweet. Och honom valde de till president igen.
Och i slutet av sista kapitlet, en intervju med Zelenskyj själv.
”Storbritannien har i motsats till större delen av EU rört sig mot vänster. Jag frågar Zelenskyj om han saknar Boris Johnson, en person som avskys i England men som fortfarande är en populär figur i Ukraina. Zelenskyj ler. Hans gester och armrörelser är uttrycksfulla: ‘Boris ger mig ingen chans att börja sakna honom. Han kommer hit hela tiden, säger Zelenskyj med komisk tajming, och tillägger med emfas: ‘Storbritanniens före detta premiärminister har verkligen hjälpt Ukraina. Jag vet att han har talat med Trump och försökt få honom att förstå att ett uteblivet stöd till Ukraina gör att USA:s internationella roll krymper.[…]’.”
my flatcoats 