När dagens snösmocka var ett faktum kände jag mig först nöjd med att jag i alla fall inte var den som beklagade mig förra vintern när vi hade så lite/knappt någon snö. Nej, jag såg minsann det positiva i mildvädret och de låga elpriserna. Men så mindes jag: att jag i december faktiskt – attans! – beklagade mig över bristen på snö (=>och julkänsla), så ja, jag är medskyldig. Går man och önskar sig snö, så varsågod: här får du en snösmocka…

Vitt och fint och så vidare, men framför allt så får man skotta!

Det låg 20-30 cm snö och jag valde att skotta även där det inte var alldeles, alldeles nödvändigt. För ja, jag älskar faktiskt att skotta! När jag bodde i Lux kastade jag mig ut på morgonen de få gånger det hade snöat – för att få skotta rent och fint framför lägenhetshuset innan någon granne kom och gjorde det, eller ännu värre: kastade ut salt istället.

Skickar även många tacksamhetstankar till gymmet (och till mig själv, som tränat duktigt) för att min rygg (och hela kroppen) är så stark att så mycket skottning inte bekommer den det allra minsta. Bästa kvittot!

Efter att jag skrivit detta inlägg, men innan jag postat det, tittar jag ut genom fönstret och ser detta:

Det lär bli mer skottning inom den närmaste framtiden.