Är det något jag varit noga med vad gäller träningen så är det 1. att träna med rätt syfte och 2. att inte överdriva, utan vara noga med återhämtning. Så helst ska det vara en vilodag mellan träningsdagarna, där vilodag betyder: bara hundpromenader.

MEN så hade vi den där härliga snön under ett par (tre?) veckor, där varje hundpromenad blev ett mindre träningspass, det kändes både på flåset och i musklerna. Jag minns hur det var en sådan period med snöpromenader för tre år sedan, som fick mig att börja springa så smått och fortsatte springa tills jag kom upp i en mil – sedan tröttnade jag.

Nu känns det som att jag än en gång blev smått beroende av den där extra ansträngningen i snön. De vanliga promenaderna ger definitivt inte i närheten av samma flås och ansträngning.

Kanske är det därför som det bara råkade bli så nu, att jag petade in ett core- och ett body balance-pass på fredagen, för att på lördagen åka till Göteborg för veckans absolut roligaste pass, dansstep, på söndagen ville jag plötsligt! testa mitt tidigare favoritpass, dance interval – och då petade jag även in ett core-pass dessförinnan. På måndagen avstod jag ett av mina favoritpass i Göteborg för att vara med på nystarten för ett riktigt svettigt base core-pass på min hemmaklubb – och samma dag hörde min favorittränare i Kungälv av sig för att berätta att hon – som tyvärr slutat ha sina grymma cardio step-pass – skulle göra ett inhopp denna tisdag, så självklart ville jag vara med på det också.

Men nu ska kroppen vila – dvs bara gå hundpromenader – i några dagar, därmed basta!