Gårdagen var verkligen en pärs; dels det jobbiga beskedet om Delfis hälsa, men också hela eftermiddagen då hon var så väldigt påverkad efter sederingen. Det kändes som att hon var döende redan där och då => snacka om klump i magen!

Man hade sagt åt mig att man ska käcka till sig och tvinga den trötta hunden att röra på sig, men de har då inte sett Delfi efter sedering. Hon var så groggy hela eftermiddagen och efter några steg ute på gräsmattan kollapsade hon i en bädd, och somnade med öppna ögon! Mardröm.

Hon sov självklart i min säng under natten, och mitt i natten kom jag på att hon nog var törstig, då hon ju haft ökad törst på sistone, men var för trött för att dricka igår. Jag hämtade ett glas vatten och duttade först lite på tandkött och tunga – sedan lapade hon själv upp allt vatten i glaset. Det blev lite blött i sängen, men vad gör det – jag var så nöjd! Gjorde om detta igen när jag vaknade ett par timmar senare, med samma resultat. Nöjd igen.

När vi vaknade på morgonen var det stor skillnad mot igår – det här var en morgontrött Delfi, men inte en drogad Delfi. Jag hade fått min älskade hund tillbaka, så kändes det. Känslan när hon ställde sig vid grinden för att bli utsläppt (för vi gör inte nr 2 i trädgården…)!

Jag vet fortfarande att tiden är begränsad, för att inte säga knapp, för att inte säga åt helvete för kort!!! Men en liten tid har vi kvar att leva här. Och äta chips.