Jag har aldrig varit ett stort fan av filmen Änglagård, men skapar de en musikal med musik av Fredrik Kempe, tar den till Göteborg och slänger in Helen Sjöholm och – framför allt – Tommy Körberg… så måste jag självklart gå!
Fick lite skrämselhicka när jag blev förkyld några få dagar innan föreställningen, men strategin att verkligen vila i två dagar funkade suveränt.
Riktigt bra biljett hade jag unnat mig också, på tredje raden, och vi på parkett skämdes även bort med riktigt mjuka och bekväma stolar.
Ja, jag blev verkligen inte besviken på musikalen, heller! Allt var bra, men Helen Sjöholms solosång är något extra enastående och Tommy Körberg spelade sin charmiga gubbroll med sin egna humor som lös igenom.
Men publiken var träig. Jag förstår inte folk som verkar tycka att när de betalat för sin biljett och tagit sig till platsen, så har de gjort sitt. ”Då sätter jag mig här och låter mig underhållas ett tag, då.” Orkar knappt klappa händer efter de olika numren osv.
Jag är vrålförkyld – och orkar inte ens läsa en vettig bok, så jag har lagt undan Imperiehunger (Johanna Melén) och gluttar lite i gamla – gamla! – dagböcker som jag nog aldrig har läst sedan jag skrev dem, faktiskt. Jag har befarat att skämskudde-faktorn skulle vara för stor, och visst fanns den, men det var mest bara kul att påminnas om denna på många sätt avgörande period i mitt liv. Började med dagboken från 1987, dvs andra ring på gymnasiet, och jag blev så fnissig, så jag delar lite…
Vad jag hade glömt (…) var hur mycketkul vi faktiskt hade på gymnasiet, och hur fantastiskt bra jag trivdes på min skola i stan trots allt pluggande och jakten på de högsta betygen. Mycket tack vare väldigt engagerade lärare (Mouwitz, Bosse A. m.fl.), men framförallt min närmaste kamratkrets: Madde (bästisen), L-A (den tykne – guuud vad vi slängde käft och vad kul det var), Christian (den blyge), Johan (den kaxige), Erik (den snälle). Jag vet inte hur många gånger jag skrev att jag haft så kul i skolan och att det var deras förtjänst.
Våren 1987 åkte klassen iväg till Linköping för avslutning på det läsårets Ung Företagsamhet:
”Snart skulle alla UF-deltagare samlas i aulan för att lyssna till diverse talare – den ena tråkigare än den andra – och senare också se och höra några företagare demonstrera och berätta om sina produkter. DET var kul! Alla fick sig ett gott skratt då ett gäng skåningar visade sin ”köuk-böuk” (kok-bok). Fniss.
[…] Sov gjorde vi alla på ett regemente, på golvet (och liggunderlag) och i sovsäck – tillsammans med ca 30 ungdomar, varav de flesta var ”okända”. Även om några punkare spritt ut att det var FEST i just vårat rum, så fick vi i alla fall iväg alla festprissar och somnade ung. kl. 01.
[…] Sedan var det dags för studiebesök. Madde skulle till Saab (som de flesta andra i vår klass), men Anders, Andreas och jag tog den hyrda bussen till Cloettas chokladfabrik. OJ, vad vi fick äta – alla mådde sååå dåligt när vi kom ut, efter alla kexchoklad, center, flipper, mintkakor, lakritsbåtar m.m. m.m.”
Hahaha, klart att Marika skulle till chokladfabriken och åt så hon nästan sprack…
Vi hoppar till våren 1988, sista terminen på gymnasiet, och medan de flesta andra lade på ett extra kol för att få bästa möjliga betyg, hade den tidigare så duktiga och ambitiösa Marika blivit lite av en slarva! Det var mycket roligare att ägna sig åt aerobicsträning, utekvällar (extremt lite alkohol, men desto mer dans), pojkvän m.m.
”fredag, 22 april: Kvart över ett åkte jag från skolan för att möta Birgitta på Centralen halv två – skolkade alltså på e.m.
[…] Lite innan sju släpptes vi in på Scandinavium, och Birgitta och jag ruuuusade fram till scenen – och vi kom allra längst fram! Jippi! Kvart i åtta kom han! GEORGE MICHAEL!!! Han var suuuuperbra!
[…] onsdag, 27 april: På EA blev jag förhörd på läxa i psykologi av Gunnel, eftersom jag var ”hos läkaren” i fredags (Dr. George Michael…).”
😂😂😂
”Åkte till NK’s [Nicklas Kristenssons Workout, som låg i NK-huset] och tränade L1 med Chris på dubbellunchen + ena EA-lektionen.”
Den här grejen gjorde jag tydligen någon gång i veckan hela det läsåret. EA står för Enskilt Arbete och var avsett för läxläsning – men jag var alltså bara där den andra timmen, men fick påskrift för båda timmarna varje gång. Skulle tro att lärarna visste vad jag gjorde, men såg mellan fingrarna…
”Läste franska till 22, cirka – men det var också det enda jag pluggat för detta franskaprov imorgon. Jag har bedömt religionen som bra mycket viktigare, och jag tror inte jag blir sänkt i franska om jag skriver en fyra på sista provet.”
Kaxigt 🙄 Men med facit i hand gick franskaprovet ändå toppen – och jag gick ut gymnasiet med 5,0 + att jag på avslutningsdagen fick ett stipendium för ”kunskaper, flit och gott uppförande”.
Om det nu är pga tidsbrist (inte i mitt fall, då…), för att bevara sin mentala hälsa eller något annat: det går inte att engagera sig i allt, det går inte att ta in allt, även om man skulle vilja.
Men att lyssna på Anders Puck Nielsen när han gästar Jake Broe och de talar om Ukraina-Putin-Trump-Grönland osv. – det är väl spenderad tid.
Jag köpte givetvis biljett så snart jag såg att KAJ skulle komma till Göteborg, och var väldigt glad att så många gjort likadant. Det finns alltför många som alltid ska snacka ner Mello/Eurovisionartister – och ännu mer så i år när en finländsk/finlandssvensk HUMORgrupp reppat Sverige. Hur illa kan det bli, liksom, för wannabe-snobbarna? Haha!
KAJ var lysande, och publiken var också hyfsat bra. Höjdpunkterna var Näsan domnar – en av deras versioner av Nessun dorma, där Jakob slår alla med häpnad – och såklart konsertens sista nummer: Bara bada bastu. Notera allsången även i verserna!
my flatcoats 