Jag är ingen hejare på korsord, och ofta har jag lämnat dem halvgjorda och på dåligt humör… Sudoku och kakuro är verkligen mer min grej.

Men nu ska det bli ändring på det – jag ska skärpa till mig och lösa de där ordgåtorna, utöka mitt ordförråd och mitt tålamod och bli en helt ny människa, en som löser korsord!

= Putin’s Deal.

Lyssna på Radiokorrespondenterna Ryssland: Så blev Putins önskelista Trumps fredsplan.

Jake Broe förklarar Trumps fredsavtal.

Anders Puck Nielsen förklarar detsamma.

Jag undrar verkligen om ni sover gott om natten, ni som röstade fram Europas värsta fiende efter Putin…

(Vad var det Taylor Swift sa, nu igen…?)

Mycket passande rubrik, som jag lånar från NW:s insta, där jag även lånat bilden:

Jag har äntligen hittat ett nytt träningspass som uppfyller mina krav: det har en klurig, men inte för svår koreografi – och när man lärt sig den så man kan hänga med rakt igenom, då blir man också rejält andfådd. Exakt så vill jag ha det – dessutom är det ett dansigt step-pass, helt utan styrkemoment. Styrka tränar jag på andra pass – det här får gärna vara bara kul och flåsigt…

Jag får åka en bit för att gå på detta lördagspass, men det är det verkligen värt!

Hon är så himla duktig, den lilla Femman. Inte ett ord sa jag, mer än att berömma henne när hon vände och gick mot mig.

Och även Delfi var duktig, som gick lös bredvid mig och inte heller hade en tanke på att springa efter våra kompisar. Men det har jag inget bevis för den här gången.

Dubbelpremiär för mig, eller trippel, om man så vill: Axel har jag inte sett live förut, men som Mello-nörd är jag väldigt förtjust i hans första Mello-låt, När ingen ser. Den har ett sväng lite utöver det vanliga, och har förblivit en favorit.

Hade inte heller varit på Mimers teater i Mimers Hus förut, eller ens sett något evenemang alls i Kungälv tidigare. Men kul att gå på galej en kulen fredag i november, ju, och det var en trevlig och gripande föreställning.

Axels gripande berättelse varvades med musik, och även om jag inte fick höra ovan nämnda låt, blev jag glatt överraskad över att han gjort en svensk version av Coldplays Fix you (Allting går att laga), medan alla (?) mammor i publiken plockade fram sina mobiler och filmade när han sjöng Genom livet, som jag inte ens hört innan.

Det är verkligen helt otroligt vad Axel har gått igenom efter att han som nittonåring fick 16 000 volt genom kroppen… Idag turnerar han som föreläsare och artist, och har skrivit boken Bränd – en resa genom eld. Men allra stoltast verkar han vara över sin fina familj; sin fru och sina två döttrar. Näsduk, någon?

Så ska vädret bli i flera dagar framöver – lycka! Särskilt som jag för en gångs skull hade riktigt bra framförhållning, och fick bytt till vinterdäck redan idag.

I Luxemburg hade min granne en VW California – han körde omkring med den till vardags, men campade även med den ibland. Jag var mäkta avundsjuk, och jag drömmer fortfarande om min egen camping-bil. Just en sån ska det vara.

Passar mig perfekt att tjuvstarta med att ställa fram de nya dekorationerna redan nu. Tror inte att jag kommer att tröttna på dem – tvärtom! De kanske får stå kvar fram till påsk.

Häromsistens, när jag gick från Liseberg till Lorensbergsteatern (för att se Svenska Revyn) hade jag så gott om tid att jag gick och tittade upp på de vackra fasaderna och beundrade burspråken och balkongerna. En ren fröjd för ögat.