Det blev julgran i år igen, men från rätt granhandlare, så det är en livskraftig och fin gran det här året. Och redan sedan några dagar står den där och bär upp mina julprydnader, tillika souvenirer från olika julmarknader i Heidelberg, Paris, Metz, Trier, Luxemburg, Haga, Malmö.

Nu är det kitsch-fest, kitsch-fest hela dan!

Vill verkligen tipsa om detta vin från Ukraina – samma vin som jag testade på restaurang Babusia för ett par veckor sedan. Att beställa ukrainska produkter är dessutom ett utmärkt sätt att stödja Ukraina, som i detta nu försvarar hela väst, allas vår demokrati, allas vår frihet. Men framför allt är detta, enligt mig, ett riktigt gott rött vin, och enligt Systembolaget:

Fruktig smak med inslag av fat, svarta vinbär, plommon, tobak, mörka körsbär och lagerblad.

Kan beställas från Systembolaget för 139:-.

Igår var jag för andra gången i livet på Lorensbergsteatern – Göteborgs kanske mest underskattade, bortgömda, bortglömda byggnad?

Det är bara några veckor sedan jag var där för första gången, och såg Magnus Carlssons show. Svängig schlager- och disco-underhållning helt i min smak.

Och igår, på Lucia (tillika fredagen den 13:e.. ), var det dags att se Pernilla Wahlgrens show Happy Ending. Riktigt kul, och även här med gott musikaliskt sväng med hela gänget på scenen. Det bästa inslaget var nog ändå Pernillas och Hanna Hedlunds finstämda sång om fyra generationer, från deras (i alla fall Pernillas) barnbarn till deras egna pappor som gått bort – och inte ett öga, i alla fall inte på mig – var torrt. Sedan blev det såklart mest flams och trams – men kul ju!

Think before you speak. Read before you think. / Fran Lebowitz

Fran Lebowitz är en helt ny bekantskap för mig, och just nu vill jag bara spendera så mycket tid som möjligt med denna New York-ikon. Lyckligtvis (?) finns mycket – både skrivet och filmat – material om och med henne, så kanske – kanske! – kan jag komma över det faktum att denna fantastiska, kloka och roliga kvinna var i min närmaste stad för bara en månad sedan…

Så nu fick det bli en fredagskväll med Fran Lebowitz på Netflix, i form av den flera avsnitt långa dokumentären Pretend it’s a city om och med Lebowitz själv, plus hennes vän och stora fan, Martin Scorsese.

Fran Lebowitz hos Jimmy Fallon måste också ses, liksom Lebowitz hos SalonTV. Mycket nöje 🙂

Tillägg: Såg en så bra kommentar under det här klippet med en intervju med Lebowitz i Australien 2018. Kommentaren är från 2021, men bortsett från detaljen om Bill Maher hade det kunnat vara jag som skrev den nu, tre år senare:

”I have to confess my ignorance of not knowing who Fran Lebowitz was until a week ago when I saw her on Real Time with Bill Maher and I became fixated with her wit, her intelligence and her comments. I have been watching several videos with her on Youtube and I’m so happy to finally find her. […]”

(Och lite Lund och Helsingborg.)

Det var noga planerat. Jag höll koll på hotellpriser och väderprognoser, och hundarnas och min hälsa. Och när allt stämde inför den första adventshelgen, så slog jag till och bokade en helg i Malmö.

På vägen dit besökte vi Lund, som jag också gillar, men… trots att stan är liten lyckas jag gå vilse om och om igen! Jag måste ideligen fråga någon, för jsg har verkligen ingen aning: Åt vilket håll ligger domkyrkan nu, jaha ditåt! Hopplöst!

Men Lund är mysigt, absolut. Och även denna gång åt jag en jättegod falafel.

Sedan drog vi till Malmö – min andra gång i staden, och jag hittar riktigt bra här (dvs i centrum) – även med bil, faktiskt. De grävde upp en gata i närheten av vårt hotell, så det gick inte riktigt att lita på GPS-en, men det gick bra ändå.

Mest gick jag ju till fots, vare sig hundarna var med, eller ej (jag ville ju shoppa lite också), men ett par små utflykter gjorde vi med bilen också – dels till Limhamn och Sibbarp, dels till den fina Scaniaparken och Daniaparken i Västra hamnen, här skulle jag gå ofta om jag bodde i Malmö.

Fredag på stan:

Fredagen avslutade jag med middag på den nyöppnade ukrainska restaurangen Babusia – äntligen fick jag smaka ukrainsk borsjtj, så gott! På middagsmenyn serveras borsjtj som en smårätt, men jag blev mätt ändå – och festade till med ett glas rött ukrainskt vin som till min stora lycka finns att köpa på Systembolaget, för gudars vad gott det var, Villa Tinta Odesa Black Premium.

På lördagen åt jag rödspätte-lunch på Limhamns fiskrökeri och middag åt jag faktiskt – igen – på Babusia. Denna gång blev det Kyckling Kyiv, som jag också var nyfiken på. Av de två rätter jag nu ätit hos Babusia skulle jag – om jag bara skulle gå dit EN gång – välja deras borsjtj. Inte för att det var något som helst fel på kycklingen, men soppan var 👌👌👌. Liksom brödet man fick till!

Jag hade förresten tur som överhuvudtaget fick plats trots att jag inte bokat bord – för Babusia har, trots att de öppnade så sent som i september, blivit väldigt populär. Vilket de verkligen förtjänar.

Efter söndagspromenad i solskenet och ett besök på Malmöhus slott och museum, där det var julmarknad och öppet hus just denna dag – vilken tur man kan ha!- så åkte vi hemåt, men stannade även till i Helsingborg på vägen hem. Där har jag inte varit på många herrans år, och det var väldigt fint – och knökat med folk denna första advent. Hundarna skötte sig exemplariskt, men nej, jag tycker inte att det är en idealisk plats för hundar att vara på.

Lite souvenirer handlades det, såklart, under denna Skåne-helg och utöver julgodis fick följande följa med hem:

Är det bara jag, eller är det fler som tänker på Disney när man hör ordet mamelucker? (Samma sak med damasker, en annan bra grej.) Och tänker man inte på Disney, så tänker man definitivt: tant!

Så då passar det väl utmärkt för en annan tant att skaffa sig ett par dylika mamelucker. För man vill ju verkligen inte frysa om rumpan. Var på väg att köpa ett par förra vintern, men började vänta in vinterrean och vips hade det blivit vår…

Men igår hade jag för ovanlighetens skull lite tid på mig i köpcentrat där jag ibland gymmar (i vanliga fall får jag springa uppför rulltrapporna för att komma i tid…) och passade då på att kika  inom min favoritbutik där, underklädesbutiken Evanette.

Jag handlar mycket på nätet, jag är skyldig. Men jag tänker ändå slå ett slag för att handla i fysiska butiker – om vi vill ha dem kvar. Och visst är det ändå rätt praktiskt att kunna känna och klämma (och prova) före köp. Framför allt underkläder (bh-ar, inte minst!) – och skor – men inte bara.

När denna fina underklädesbutik öppnade i Kongahälla köpcenter var jag faktiskt bland de första 100 (?) kunderna, och servicen är absolut tipptopp, och deras varor likaså. Note to self: handla mer hos Evanette!

Nu chansade jag och frågade om de hade varma underkläder och den vänliga butikskvinnan plockade i ett nafs fram tre olika alternativ, varav ett par provades i ett ännu snabbare nafs (ja, jag hade lite tid, sa jag), och dessa mamelucker inhandlades:

De är nu invigda och de höll allt som utlovades. Nu behöver tant inte frysa om rumpan mer.

En av få soliga dagar i november (hittills!). Klockan är lite över 15 och solen står lågt på himmelen.

På sistone har Delfi varit pigg och busig, vilket är så härligt. En snart tolvåring som är i så god form, inte den minsta övervikt, med lite grått på nosen och massor med karaktär och egen vilja. Min fina, fina sportflatte.

Hon har sina skov av allergi, som blir bättre under hösten, vilket också gör henne gladare och piggare.

För någon vecka sedan gick vi den milslånga Kroksjörundan. Flattetanten gick en mil, och passade såklart även på att bada både i pölar och i sjön.

Sedan är hon ”självklart” stel i lederna när hon går upp från soffan – precis som sin matte – , vissa dagar är hon är lite flåsig under promenaden, ibland visar hon att hon vill vända tillbaks hemåt och ibland, som häromdagen, visar hon tydligt: Gå ni på er promenad – jag vill ligga och mysa på soffan. Så dagen därpå gick vi bara korta rundor och igår gick vi långrunda igen – inte en mil, men en god 6 km-runda.

Men det är tacksamt för mig att hon är så tydlig. Och att hon är så säker på att jag ser hennes signaler och låter henne bestämma. Och varför skulle hon inte få det? Jag är övertygad om att en hund som aldrig får bestämma slutar att visa vad den vill. Delfi har uppenbarligen fått bestämma mycket, haha!

Som på morgonen. Visst har jag berättat om att hon har en viktig uppgift varje morgon: att hämta mattes strumpor. Oftast ligger dessa på golvet bredvid sängen, ibland ligger de kvar i soffan. Och Delfi ger mig mina strumpor i handen varje morgon.

Det betyder också att hon kan bestämma när det är dags för matte att stiga upp på morgonen. Vi har fortfarande en stund för gos och bus innan vi går upp varje morgon – men när Delfi ger matte strumporna, då börjar dagen! Tydligt och klart.

Så ja, jag njuter av varje dag jag får ha denna pärla i mitt liv. Samtidigt ska jag hålla mitt löfte sedan länge, nämligen att det viktiga aldrig får bli att min hund blir så gammal som möjligt – det viktiga är att hon har det så bra som möjligt. Kvalitet före kvantitet – alltid!

Men vi ska hänga ett tag till.

for women, for children, for the hundreds of thousands of hardworking immigrants who make this country going, for health care, for our climate, for science, for journalism, for justice, for free speech. It was a terrible night for poor people, for the middle class, for seniors who rely on social security, for our allies in Ukraine, for NATO, for the truth and democracy and decency. It was a terrible night for everyone who voted against him. And guess what: It was a terrible night for everyone who voted for him, too – you just don’t realize it yet.” (Jimmy Kimmel)

Och den som tvivlar rekommenderas att läsa följande inlägg i The New Yorker:

What does it mean that Donald Trump is a fascist? (Timothy Snyder) Timothy Snyder är ju ingen liten politisk åsikts-mupp (som jag själv), utan han är amerikansk historiker – har doktorerat i modern historia – och är professor vid Yale-universitetet. Han har skrivit en rad böcker, bl.a. Bloodlands: Europe between Hitler and Stalin, On Tyranny och den senaste: On Freedom. Så hans ord väger tungt. Om man nu bryr sig om sådant som kompetens, vetenskap, fakta…

Samtidigt vill Trump och MAGA-folket i sann Putin-anda kleta tillbaka etiketten på demokraterna, eller som de kallar dem här, the Demon-rats… Hur tydlig kan kopplingen till 1930-talets avgrundsmörker bli??? Hallå, vakna!

Jag testar en ny liten hobby, som passar perfekt i kombination med att lyssna på poddar och vloggar.

Gillar att jag hade både en fri yta att inreda som min nya pusselhörna, ett bord som stått och väntat på att användas, och en riktigt skön pall att sitta på.

Pusslen har jag hittills köpt begagnade.