Under åren som jag har bott här ute på landet har jag förvånats, för att inte säga irriterats, över allt skräp folk slänger omkring sig i naturen. Jag ser det framför allt de gånger jag går på bilvägen – uppenbarligen tror vissa bilförare att skräp försvinner i sekunden de slänger ut det genom fönstret, rakt ut i naturen. Eller: de bryr sig uppenbarligen inte.

Det får mig att tappa tron på folk. I synnerhet folk som dessutom dricker starköl eller starkcider när de kör bil, och i synnerhet på en väg som går rakt genom viltrik natur… Grrrr.

Sedan har vi såklart alla ”naturälskare” som orkar släpa med sig en massa mat och dricka ut när de skola njuta av naturen – men inte orkar bära hem tomma förpackningar och burkar. Grrrr igen.

Så jag har gått och plockat lite här och där under mina promenader – inte så lite för att slippa se skräpet nästa gång jag går förbi. En extra påse följer alltid med ut för att kunna ta med mina ”fynd”. Men jag har gått där och morrat.

Men så började jag ändra tankegången lite. Jag tycker fortfarande att folk som skräpar ner är lowlifes, så är det bara. Men jag blir glad att jag hittar deras skräp och får chansen att avlägsna den.

Framför allt ser jag det som min payback till naturen, för all svamp och alla blåbär m.m. jag får av den, dels får jag ju (pytte)lite cash tillbaks – i form av pant.

Så när jag ser en burk skickar jag ett mentalt tack till idioten som slängde den.

Det är inte ofta jag använder min fina cykel, men i vissa lägen är den verkligen guld värd, som nu, när jag håller på att vila mig frisk från hälsporre. Då får hundarna cykelrundor istället, vilket funkar jättebra.

Tempot är självklart anpassat efter Delfi  men hon pinnar på fint, flattetanten – och ser även till att hon får göra sina obligatoriska stopp, som att bada i den stora vattenpölen vid sidan av vägen upp till sjön.

Vi får ihop en fin runda på ca 6 km (vet jag eftersom det var min löprunda i somras), vilket är lagom. Särskilt när det är tråkigt väder.

Jag har gått några veckor med detta nu, att det gör så sabla ont under fötterna, särskilt hälarna, och särskilt när jag reser mig på morgonen eller från soffan. Sedan har jag ju kunnat gå promenader och träna som vanligt. Vilket, inser jag nu, efter några veckor, jag kanske inte skulle ha gjort.

Nu när det väl slog mig att det nog är hälsporre jag har – i båda fötterna – så hittade jag ju också infon om att bästa kuren är vila. Najj. Jag hade hoppats att det skulle vara något i stil med ischias eller artros, där det bara är bra att fortsätta röra sig – och träna!

Nu måste jag kanske bita i det sura äpplet ändå, och minimera promenader och träning – då hoppas jag att det går över snabbt som attan. Helst igår.

I år var ju äppleskörden sådan att även vi som inte har några egna äppelträd i princip fick äpplen kastade efter oss. Inte är vi ledsna för det!

Utöver litervis med äpplemos provade jag att göra torkade äppleringar. Snordyra att köpa – billiga att tillverka, särskilt när äpplena är gratis och elpriset så lågt som det varit på sistone.

Mitt gamla favoritgodis i en chipsvariant och en lite mjukare sort.

Så kommer man hem från några dagar på resande fot – och får skörda fina morötter i sin egen trädgård.

Life is good.

är de som kan användas (eller ätas! men de varar ju inte så länge…) och

som man redan hade tänkt köpa.

Delfi hade precis kommit ur den senaste skendräktigheten och gick gladeligen med på alla promenader igen. Utomhustemperaturen hade blivit mer årstidsanpassad, dvs. mer hundvänlig. Och det skulle bli fint väder i några dagar till, i alla fall på Öland. Så vi åkte dit!

Jag har längtat till Öland några år nu, men det är ju några timmars (tråkig) bilresa tvärs över landet, och mycket som ska stämma – jag vill ju t.ex. inte åka mitt under värsta turistsäsongen, men nu så, nu stämde allt.

Vi tog en liten sväng inom Kalmar på vägen dit.

Åkte sedan över den förvånansvärt vältrafikerade Ölandsbron och checkade in på Halltorps Gästgiveri – mycket nöjd! Och titta så gulligt de välkomnar hundarna…

Sedan åkte vi vidare till Borgholm, där hundarna fick följa med in på Borgholms kök & bar där jag åt en jättegod Caesar sallad.

Det var dag ett. Dag två tog jag god tid på mig på morgonen. Sov lika bra – och länge – som jag brukar göra hemma, åt hotellfrukost och chillade lite innan vi gav oss iväg på dagsutflykt vid 10.

Började med promenad, lite shopping och fika i Färjestaden. Därefter ett kort stopp i Mörbylånga, och vidare söderut.

På vägen till södra spetsen av Öland tog vi en liten promenad vid Kastlösa/Alvaret.

Och stannade vid Gettlinge gravfält

Vi närmade oss sydligaste Öland och vädret var helt fantastiskt.

Långe Jan visade sig från sin bästa sida, och hundarna fick vänta i bilen medan jag turistade uppe i tornet.

Överallt gick det omkring fågelskådare, som hade sin högsäsong och hoppades få se någon raritet. Södra Öland och i synnerhet Ottenby är något av ett svenskt fågelskådar-Mekka.

Hundarna och jag drog norrut igen, via Eketorps borg och Gammalsby sjömarker – och ännu fler fågelskådare. Vi såg en havsörn, men den flög ganska långt ut och för dem var det ingen raritet, precis. Och jag fick ju faktiskt se en havsörn flyga iväg hemma vid vår Kroksjön i våras, så jag höll med fågelskådarna…

Jag undrade ett tag var radbyn låg, men det var ju praktiskt taget varje by man åkte genom, där husen låg uppradade längs vägen. Såklart!

Avslutade utflykten med himmelskt god pizza på Stora Frögården i Mörbylånga, men på vägen dit pausade vi en gång till på Alvaret, denna gång vid Gösslunda.

Dag tre – ännu en dag med vackert väder på Öland. Fick med mig lite fina tips från receptionen innan vi gav oss iväg på dagens utflykt, så en del av resan norrut förlades till en väldigt liten fin och kustnära väg, från Äleklinta till Sandvik.

Vi gick en sväng vid Byrums raukar och åkte sedan upp till Ölands norra udde, och Långe Erik.

Där chillade vi ett tag och Delfi såg till att få bada. Såklart!

Sedan drog vi söderut, för jag ville prova på kroppkakor. Mmm, inte min cup of tea, men nu har jag i alla fall provat.

Vidare söderut och strax innan solen gick ner gick vi en liten vandringsled ”hemma” i Halltorp.

Dag numero 4! Början på slutet av denna väldigt lyckade Ölandssemester, och nu gäller det att avverka de sista måstena på min lista – vem vet när jag kommer till Öland igen. Det tog ju nästan 55 år att komma hit för första gången…

Hotellfrukosten intogs med denna fina utsikt:

Åkte direkt upp till Böda västra, närmare bestämt Ramsnäs som ligger strax norr om Byrum där jag tittade på raukarna dagen innan. Nu gick vi i galet fin skog parallellt med stranden och havet som var så blått i det fortfarande vackra vädret. Delfi såg till att få bada, såklart.

Sedan åkte vi upp till norra udden – igen – men denna gång till den östra delen, där Trollskogen finns.

Nu hade vi gått mycket och jag var hungrig, och eftersom många fik och serveringar på Öland har stängt såhär off-säsong visste jag precis var jag ville äta min middag – igen – nämligen på Borgholm Kök & Bar. Åt en riktigt god söndagsmiddag där – därefter gick jag ut och njöt av ännu en vacker solnedgång på Öland.

Dag 5, dags att åka hem! (Haha) Men först ville jag lägga några timmar till på Öland, som jag verkligen gillar massor. Dag 5 inleddes ungefär som Dag 4 avslutades: i Borgholm. Först lite Borgholms slottsruin (igen), en kort sväng inom Solliden-parken och lite shopping i Ö-landets huvudstad.

En Stig Lindberg-mugg, teer och mer Ölandschoklad samt ett par Birkenstock-sandaler, som jag önskat mig ett tag och blev utmärkta souvenirer från dessa semesterdagar.

Sedan körde jag över till Bredsät(t)ra och Kapelludden på östra Öland,

vidare söderut, och lite shopping hos olika lokala producenter längs vägen,

till Bläsingehamn

och tillbaka till västra sidan och  Stora Rör, där det inhandlades lite fikabröd för resan hemåt.

Au revoir, Öland!❤

Hade faktiskt lite separationsångest inför att lämna ön, men visst var det också skönt att komma hem till mitt eget hus i Tjottahejti.

Förresten, resans soundtrack:

Benjamin Ingrosso; Look who’s laughing now.

Shaboozey; Bar song

E-type; Life

Äntligen höst, äntligen Bokmässa! Torsdagen är inte längre vigd åt branschfolk, så jag var där, följde mitt ihopsnickrade program (här gällde det att prioritera hårt!) och pilade från föredrag till föredrag, från monter till monter, från våningsplan till våningsplan.

Kände mig så nöjd med dagen, så när söndagen kom åkte jag till Bokmässan igen. Nya programpunkter, nya prioriteringar, nya insikter och en massa nya boktips!

Dagar som den här, när regnet öser ner i oregelbundna skurar och kastvindar, så är jag rätt nöjd med att ha en hund som tydligt visat vad hon tycker om att ”det inte finns något dåligt väder”: B.u.l.l.s.h.i.t.

Och jag håller med. Andra får gärna stå därute på fälten i gassande solsken, höstregn på tvären eller iskalla vindar med snöglopp och känna sig duktiga och sååå ”tåliga”.

Vi sitter här och myser – och går ut när vädret är bra igen.