Det här var ju inte så lite roligt, tyckte jag…

KAJ: ”What allsång do you think we are gonna do?”

Jag målade! Hade kommit igång riktigt bra och målade strategiskt de olika ytorna i rätt ordning osv. Vädret var i soligaste laget, men jag sparade de utsatta ytorna till efter att de kommit i skugga på eftermiddagen. På kvällarna var det tyvärr knotten som satte stopp för dagens målande.

Men strax före midsommar började väderprognosen tala om regn på söndagen – och då bör den sist målade ytan ha fått vila i ett dygn, så…

Jag satsade och målade på… Matjessill fick jag och promenader osv. Men i övrigt: måla, måla, måla! Och i slutändan fick jag målat allt utom en mindre grå yta och en ännu mindre vit yta – då var det så lite kvar i respektive burk att jag inte ville påbörja en ny yta och riskera att behöva bryta mitt på den.

Och eftersom det sägs att man inte ska måla efter midsommar, så får jag nu – motvilligt! – pausa målandet och hoppas på gynnsamma väderförhållanden i augusti igen. I värsta fall nästa vår.

Några kommentarer från målningen:

Geting som från ingenstans dyker ner och sticker mig – när jag står högt upp på stegen med målarburk och pensel… Taskigt!

Vita knutar/foder. Övervägde seriöst att bara måla hela huset grått (eller vitt) istället, för att slippa pillet med alla kanter. Jag vet med mig att jag kluddar – och så blev det också, men det kunde varit mycket värre.

Man ska inte tro att man inte kommer att spilla färg. Jag valde – efter första passet – att måla i långbyxor och långärmad skjorta.

I huspärmen hade tidigare ägare lämnat uppgift om husets färg, en Alcro färg, som jag kunde konstatera får de bästa betygen i olika färgtester. Det är inte många som får så fina betyg – tvärtom – men Alcro, Falu vapen och någon till låg i topp. Skulle tro att det är därför jag kunnat vänta så länge med att måla om huset…….

I pärmen fanns även noterat själva nyansen (den gråa – den vita fick jag luska ut medelst en färgflaga från huset), och den blandade de till på Alcro Studio.

Det var lite spännande att se hur det skulle bli. Tänk om de hade hunnit ändra nyansen sedan sist? Eller om det bara är något man får räkna med: du kan aldrig få exakt samma nyans igen…? Men si! Färgen var exakt densamma. Exakt! Fan, jag blir så lycklig över sådant. *torkar en tår*

Penslar av hög kvalitet gör målningen till ett nöje. (Inte kanterna, men resten.)

Spindel (sort?) hade parkerat sig och sitt ägg mitt på en fasad… Jag flyttade dem enligt alla konstens regler, hoppas det gick bra för dem.

Eller vänta…

Vi vet redan att Trump projicerar sina brister på andra. Ännu ett exempel:

Så när han postar det här börjar rätt många undra vilket val det är som det bör tittas närmare på, egentligen. Eller ja, undra och undra…

Nu har jag verkligen kommit igång med årets stora projekt: husmålning!

Ja, inte hela huset på en gång – någon måtta… – men hela framsidan + vindskivor på sidorna av huset får sig en rejäl uppfräschning i år.

Jag började redan i våras med det bajs-tråkiga förarbetet: mögel- och algbehandling samt målartvätt. Herrreguuud så tråkigt, men på de ytor som verkligen behövde sin behandling syntes ju desto större skillnad, vilket var motiverande.

Inköpen gjorde jag också i början av maj, men då hade vi ju aprilväder och jag fick rådet att vänta några veckor med att sätta igång med målningen. Sedan har vi haft lite regn och annat att vänta ut. Men nu, så!

Lite lagom temperatur och torrt i luften; nu kör vi! Måla, måla, måla…

Melodi: Sticka, sticka (Änglagård)

Och det här…?

och numera även USA – fyra länder kända för sina auktoritära ledare och militärparader.

”Förr”, när jag spenderade 8 timmar om dagen framför datorn och kom ut i skogen på lunchrast etc., så var jag riktigt avundsjuk på skogsarbetarna jag såg där ibland. Tänk att få vara ute i naturen hela dagarna, och jobba med kroppen. Jag insåg givetvis att jag romantiserade ett slitsamt yrke, men ändå. Mest längtade jag nog bara bort från de där 8 timmarna framför datorn och till mer tid ute i naturen.

Det vill säga: ungefär så som jag har det nu! 🙃

Men jag påminns om de där drömmarna när jag nu – förra sommaren och denna – tar hand om lagom stora träd som tagits ner runt mitt hus – det påminner i alla fall lite om skogsarbete.

Två riktigt bra prylar som jag räddade ur pappas garage var ett par bockar – perfekta att använda nu när jag ska såga upp lagom långa vedklabbar/pinnar.

Sedan var det en granne som för några veckor sedan utbrast ”Men Marika! HAR du ingen vedklyv!?” Två dagar senare hade jag (köpt) en vedklyv – dock inte någon stor maskin som han tänkte sig, utan den här:

Haha, vad han skrattade – men jag är jättenöjd! Här har svingats slägga och klyvts många vedklabbar redan…

Ännu mer nöjd är jag med att jag inte alls får så ont i rygg m.m. som jag fick av att såga ved förra sommaren. Jag tror bestämt att styrketräningen på gymmet gjort skillnad! Helt perfekt.

Efter klyvning ska veden staplas för torkning – och så småningom ska den bäras in i skjulet och staplas igen. Men jag gillar’t!

Jag har aldrig varit ett stort fan av filmen Änglagård, men skapar de en musikal med musik av Fredrik Kempe, tar den till Göteborg och slänger in Helen Sjöholm och – framför allt – Tommy Körberg… så måste jag självklart gå!

Fick lite skrämselhicka när jag blev förkyld några få dagar innan föreställningen, men strategin att verkligen vila i två dagar funkade suveränt.

Riktigt bra biljett hade jag unnat mig också, på tredje raden, och vi på parkett skämdes även bort med riktigt mjuka och bekväma stolar.

Ja, jag blev verkligen inte besviken på musikalen, heller! Allt var bra, men Helen Sjöholms solosång är något extra enastående och Tommy Körberg spelade sin charmiga gubbroll med sin egna humor som lös igenom.

Men publiken var träig. Jag förstår inte folk som verkar tycka att när de betalat för sin biljett och tagit sig till platsen, så har de gjort sitt. ”Då sätter jag mig här och låter mig underhållas ett tag, då.” Orkar knappt klappa händer efter de olika numren osv.