Uncategorized

Law, language, and leadership

By Timothy Snyder,

Thoughts on Minnesota: Law, language, and leadership.

The president has the constitutional authority to execute the laws – not to execute people. By his own admission, he sent ICE to Minnesota for reasons that have nothing to do with its legal existence – which have to do, instead, with voter rolls and the welfare state. It looks like one big violation of the law.

Language. It’s very important to call things by their proper names. To call an execution an execution. To call a murder a murder. It’s very important not to use vague concepts like law enforcement, when what is clearly happening is that the law is being broken. It is important to notice and to react when the people who should be our authorities are using language like ‘terrorism’.

Finally: Leadership. Who are the leaders? They are not the people who are breaking the law. They are not the people who are lying to us and abusing the language. They are the ones who are caring about the language and speaking the truth. They are the ones who care about the law and resist, non-violently. The leaders are people like Alex Pretti; Americans who are trying to do what’s right. And it’s in how we behave now, in how we treat the law, the language, how we respect the real leaders, that we become the people who can get ourselves out of this, and into a better country.”

ICE mördar dem som står på rätt sida av historien

De mördar/avrättar dem som hade kunnat svara sina barn och barnbarn när dessa frågade vad de gjorde när fascismen höll på att ta över deras stad och land. De hade kunnat säga att ja, jag gick ut och protesterade, ja, jag gjorde något, för jag fattade att det här var åt helvete fel. Självklart var jag tvungen att säga något, göra något. Nu är det någon annan som får berätta det. Och det är åt helvete fel.

CNN

Ännu en avrättning utförd av Trumps soldater på öppen gata i USA, det förlorade landet.

Dålig karma

Den ska vara rolig. Själv valde jag den mest för titelns skull. Mer kan jag tyvärr inte säga om den.

Jag gav den ett försök (på några sidor), men får nog hålla fast vid mitt beslut att inte lägga tid på romaner när det finns så mycket annat att läsa.

Främmande makt

Utländska spioner på svensk mark, av Jani Sallinen och Mathias Ståhle. Mycket intressant, mycket läsvärd. Utkom i september 2025.

Visst är det frustrerande ibland när det rapporteras om helikoptrar och svarta bilar i ett villakvarter någonstans i Sverige; spioner sägs ha gripits – och sedan läggs locket på, för allt är superduperhemligt.

Men i den här boken får man veta bakgrunden till några avslöjade fall av spioneri på svensk mark. Och mycket mer!

Som att främmande makters spioneri inte bara riktas mot försvaret och försvarsindustrin, utan även mot forskning och utveckling på civila områden, exv. forskning inom jordbruk (livsmedelsförsörjningen är en viktig del av ett lands civila försvar) och biologi/medicin, och inte minst inom det som kallas produkter med dubbla (civila och militära) användningsområden.

Sedan 2014 innehåller brottsbalken därför brottsrubriken ”olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige”, som omfattar skadlig underrättelseinhämtning riktad mot företag och universitet.

Men utländska agenter anlitas även av  förtryckarregimer som vill hålla koll på och skrämma dissidenter i utlandet, så även i Sverige.

Boken tar framför allt upp Ryssland, Kina, Iran.

Författarna går igenom vad som kan få en person att förråda sitt land, företaget eller myndigheten hen arbetar på. Hur kan säkerhetspolisen tänka – och hur bör man tänka framöver. För en hel del ändrades under de sista månaderna innan boken gavs ut i september 2025…

Som att USA:s Pete Hegseth i en så gott som öppen kanal (dit en jornalist av misstag bjudits in) delade information om ett förestående bombanfall mot Jemen – 30 minuter innan det genomfördes.

”Att så känslig information läcker ut i en mer eller mindre öppen kanal är en skandal som överträffar många andra militära fiaskon med råge. […]

Det är ingen liten röd flagga för de underrättelsetjänster i världen som deltar i informationsutbyten med USA:s underrättelsetjänster. […]

Därmed står samarbetet mellan underrättelsetjänsterna vid ett vägskäl: antingen fortsätter man dela hemlig information med USA i hopp om fortsatt stöd från supermakten, eller så avskräcks man av rädslan att informationen kan användas politiskt istället för strategiskt.

I ett sådant scenario är det inte svårt att tänka sig att amerikanska underrättelseoperationer kan komma att riktas även mot svenska intressen.”

***

Vilka är det som blir spioner? SVT Nyheter, inslag med Mathias Ståhle