Då och då funderar jag på att återuppta simningen. Herregud, jag inser just att det kan vara 20 (TJUGO) år sedan jag fick det där rycket i Luxemburg och lärde mig simma på riktigt och började simma ett par-tre pass à 1800-2000 meter i veckan, ofta före jobbet.

Simning kan vara den optimala motionsformen – hela kroppen får jobba, samtidigt skonsam mot leder. På minussidan ligger för mig att jag (i simhall) behöver ha simglasögon, nässtopp och öronproppar… och numera tycker jag också att simbassänger känns ofräscha – och även om det skulle åtgärdas av kemikalier; hur fräscht är det? Well, undanflykter finns det gott om, eller hur…

Men! Nu – sedan igår – är det sådär lagom temperatur i våra badsjöar, så jag kan simma långt och länge – helt underbart!

Tyvärr har jag ingen att simma med. Delfi vill inte simma så långt längre och Femma verkar besväras av att få vatten i öronen, så för henne blir det alltför jobbigt efter ett tag.

Så nu cyklar jag ner till sjön – utan hund!!! – och tar mina långa simturer. Sedan går jag ner med hundarna och badar lite lagom med dem. Hundarna verkar förresten uppskatta torkningen efteråt mer än själva badandet…

är titeln på en lite annorlunda, kul och nördig bok skriven av Anders Källgård, som kallar sig nesofil (ö-älskare), möjligen snudd på isloman (ö-galning).

Källgård går igenom och berättar bl.a. geografisk, historisk och kulturell kuriosa om närmare hundra öar runtom i östra, södra och västra Europa.

Det tog sin tid att följa med från ö till ö på Google Earth och Google bilder – men shit vad mycket fint och fascinerande man fått läsa och se. Jag har verkligen ”rest i soffan”, som det kallas i recensionen i Nya Åland.

Rekommenderas!

Det tog mig bara tio år (jag upprepar: jag har varit husägare i TIO ÅR!!!) att våga röra den där parabolen – men efter samråd med en snäll granne tog jag mod till mig och knipsade de där sladdarna och fick ner hela åbäket, som nu äntligen är borta. Lite spackel på fula hål – så är väggen klar för rengöring och målning när andan faller på.

Det är ju inte som att man inte blir motiverad när man ser skillnaden:

Bjuder man in Trump att dela ut ett riktigt fint pris får man räkna med att han tror att han är huvudpersonen.

FIFA:s ordförande försöker få med sig Trump bort från scenen, vilket misslyckas… Notera att bilderna och klippet är från Fox News.

Trump har nu fotoshoppats bort:

Och såklart:

Eller som vi säger numera: Gud hjälpe Amerika.

Man måste få skratta åt eländet, eller hur?