Jag vet, man får dessa dagar femtioelva tillfällen att tänka den tanken, men det här tar väl ändå priset!?
En amerikansk ICE-agent sköt ihjäl Renee Good – och Trump-administrationen har mage att kalla henne terrorist och att ICE-agenten handlade i självförsvar. Gaslight 2.0…
hälsar Delfi, snart 13 år.
När dagens snösmocka var ett faktum kände jag mig först nöjd med att jag i alla fall inte var den som beklagade mig förra vintern när vi hade så lite/knappt någon snö. Nej, jag såg minsann det positiva i mildvädret och de låga elpriserna. Men så mindes jag: att jag i december faktiskt – attans! – beklagade mig över bristen på snö (=>och julkänsla), så ja, jag är medskyldig. Går man och önskar sig snö, så varsågod: här får du en snösmocka…
Vitt och fint och så vidare, men framför allt så får man skotta!
Det låg 20-30 cm snö och jag valde att skotta även där det inte var alldeles, alldeles nödvändigt. För ja, jag älskar faktiskt att skotta! När jag bodde i Lux kastade jag mig ut på morgonen de få gånger det hade snöat – för att få skotta rent och fint framför lägenhetshuset innan någon granne kom och gjorde det, eller ännu värre: kastade ut salt istället.
Skickar även många tacksamhetstankar till gymmet (och till mig själv, som tränat duktigt) för att min rygg (och hela kroppen) är så stark att så mycket skottning inte bekommer den det allra minsta. Bästa kvittot!
Efter att jag skrivit detta inlägg, men innan jag postat det, tittar jag ut genom fönstret och ser detta:
Det lär bli mer skottning inom den närmaste framtiden.
Så man blir ju ännu mer nyfiken på vad Mark Kelly sagt, och han har ju självklart sagt en massa bra saker, utöver att tala om för USA:s militärer att de inte är skyldiga att följa order som bryter mot lagen…
Som det här: Everybody needs to wake up
Och det här: Trump is trying to silence me
Mark Kelly gästar Brian Tyler Cohen
Följ Mark Kelly på Facebook:
Fix News, jag menar Fox News, har klippet med Jimmys tack till Trump efter att ha vunnit pris för Best Talk Show vid Critics Choice Awards…
Anne Applebaums senaste text i The Atlantic är strålande, som vanligt.
Hon tar avstamp i George Orwells 1984 (som jag inte har läst, men börjar känna att jag borde), och landar i att
”Far from making us more powerful, the pursuit of American dominance will make us weaker, eventually leaving us with no sphere, and no influence, at all.”
Näää, vet ni vad. Idag säger jag som
Eller som en venezuelansk kvinna säger i det extra-insatta avsnittet av USA-podden: Donald Trump no es un Messias – es un hombre malo, capturando a otro hombre malo.
och Ukrainas kamp för överlevnad. Av Luke Harding. Rekommenderas! För att vi inte får glömma, inte blunda och inte heller förlåta.
”Having been based in Moscow until 2011, when he was expelled by the Kremlin for his critical coverage, and boasting a deep bench of sources in Russia and Ukraine, Harding is uniquely qualified to tell this story. He was in Kyiv when the invasion began and has spent much of the last year in the country.”
”Places that dominated headlines for days and then disappeared are brought back and developed in detail: Chornobyl, where Russian tanks rumbled in on the first day, even into the forbidden nuclear area; Snake Island, where a Ukrainian border guard declared ‘Russian warship, go fuck yourself’, inspiring memes on stamps, T-shirts and more; Mariupol, a place not many of us knew, virtually wiped off the map; and Bucha, a pretty suburb with green picket fences now a byword for war crimes.”
Boken är skriven 2022, med en ny utgåva från 2024, där ett kapitel lagts till. Från sista kapitlet, om Joe Bidens besök i Kiev i februari 2023:
”Biden och Zelenskyj besökte Sankt Mikaelskatedralen, klostret med guldkupoler i den gamla stadskärnan. När de kom ut och gick förbi en väggmålning av helgonet och hans änglar ljöd en luftvärnssiren. Jag hörde den där jag stod på min balkong. För invånarna i Kiev var det här precis som det brukade, men sirenen underströk den symboliska betydelsen av Bidens resa som försiggick strax före årsdagen av invasionen. Den avslöjade också något om den 80-årige presidentens beslutsamhet och mod.
Besöket var utan tvekan det mest betydelsefulla som någon amerikansk president gjort i ett europeiskt land sedan slutet av det kalla kriget.”
[…]
”Trump var konsekvent inom ett enda utrikespolitiskt område: i sitt hjärtliga och varma stöd för Ryssland. Som president träffade han och talade privat med Putin. Det blev möten, i Helsingfors och på annat håll, och ömsesidigt beröm. Trump hyllade Rysslands president och karakteriserade honom som ‘smart’ och som ‘en tuffing’. Efter sitt nederlag 2020 talade han om Putins fullskaliga invasion av Ukraina i gillande ordalag och kallade det för ett ‘genialiskt och intelligent drag’. ‘Jag känner Putin mycket väl och kommer bra överens med honom. Han gillar mig. Jag gillar honom’, förklarade Trump.”
Sweet. Och honom valde de till president igen.
Och i slutet av sista kapitlet, en intervju med Zelenskyj själv.
”Storbritannien har i motsats till större delen av EU rört sig mot vänster. Jag frågar Zelenskyj om han saknar Boris Johnson, en person som avskys i England men som fortfarande är en populär figur i Ukraina. Zelenskyj ler. Hans gester och armrörelser är uttrycksfulla: ‘Boris ger mig ingen chans att börja sakna honom. Han kommer hit hela tiden, säger Zelenskyj med komisk tajming, och tillägger med emfas: ‘Storbritanniens före detta premiärminister har verkligen hjälpt Ukraina. Jag vet att han har talat med Trump och försökt få honom att förstå att ett uteblivet stöd till Ukraina gör att USA:s internationella roll krymper.[…]’.”
De har slutat knacka och sitta på mina fönster nu, de små as… söta fåglarna – men så är jag också en duktig slav som fyller på fågelmatarna innan de står tomma. Det måste ju vara möjligt för mina småfåglar att vara många vid bordet samtidigt, särskilt nu när det är så kallt.
De ger mig glädje! Ju fler, desto bättre.
my flatcoats 