Efter olika fall av buffel och båg samt rena snuskigheter som det skrivits om och som verkar förekomma lite här och där i restaurangbranschen – den del av dito som inte utgör fine dining, i alla fall – har jag nästan helt slutat köpa hämtmat, pizza och annan snabbmat.

Däremot har jag ”upptäckt” det här med att göra egen pizza. Ja, HUR sist på bollen är inte jag? Men nu tar jag igen de förlorade åren med råge. Minst en helg i månaden har det vankats hemmagjord pizza de senaste månaderna.

Jag kör med pizzamjöl (som gör degen segare) och använder mjölpåsens recept när jag gör pizzadegen – 24-timmarsvarianten – och torrjäst som man alltid kan ha hemma. Numera har jag också alltid mozzarella hemma – åtminstone i frysen.

I frysen finns också alltid min hemmagjorda tomatsås – den som jag brukar passa på att laga när elpriset är lågt, eftersom den får stå på spisen i 3-4 timmar. ”Receptet” varierar, men den blir alltid kanongod. Jaja, skryt-skryt, men för någon som verkligen inte är särskilt bra på att laga mat får man glädjas över att i alla fall kunna få till en god tomatsås…

Rostbiff eller skinka brukar få vara med på pizzan, plus någon grönsak. Någon gång blev det Hawaii-pizza. Och så en masssssa oregano, givetvis.

Jag orkar fan inte med alla nyttiga idioter där ute. Vi kan ju bara börja med den största, nyttigaste idioten av dem alla, han som -ursäkta språket- låter sig r*vkn*llas av Putin om och om och om igen och han fattar verkligen ingenting. Hur kan någon i den positionen vara så aningslös? Tack och lov verkar de flesta europeiska ledarna ha genomskådat Putin vid det här laget och står enade mot ondskan.

Vi har också vissa journalister och kanaler i svensk media. Jag har verkligen ingenting mot public service – tvärtom! Om vi ser motsatsen i det amerikanska medieklimatet så väljer jag public service ”alla dagar i veckan”. Men… särskilt i början av den ryska fullskaliga invasionen mot Ukraina – och med vissa återfall än idag – har det varit svårt att släppa på det där med ”opartiskhet”. Va? Hur kan man vara opartisk när ett land har invaderat ett annat och dess soldater har konstaterats våldta, tortera och skjuta ihjäl civila, upprättat filtreringsläger, kidnappat ukrainska barn, terrorbombat köpcenter, sjukhus, skolor, tågstationer, pizzerior…

Som när Ukraina-volontären och författaren Lena Wilderäng var gäst i Radio P4 Sjuhärad och kallade Putin för en galen diktator – och journalisten svarade att ”nu är ju inte Putin här och kan försvara sig…”. Herregud. Men det har blivit mycket bättre.

Men det finns fler nyttiga idioter därute. Jag har viss förståelse för ryssar som inte vet eller låtsas inte veta bättre, för vad tjänar det till för dem – är det värt tio års fängelse att säga vad man egentligen vet och tycker? Jag förstår deras politiska apati. Vlad Vexler har förklarat den så väl.

Men här i väst? Vi har verkligen ingen ursäkt att inte veta bättre. Så hör på nu, du som nyligen kände dig tvungen att hävda att ryssar inte är värre än andra som krigar. Lyssna inte på mig, utan lyssna på Magnus  Christiansson, lektor på Försvarshägskolan, i SR-podden Radiokorrespondenterna Ryssland (avsnittet från den 31 juli i år):

”Det vi vet är naturligtvis att rysk militär tradition och ryskt militärt tänkande är väldigt brutalt. Det här går tillbaks långt i tiden.”

Är det något du känner att du vill försvara och ursäkta, så dra åt helvete. Eller ännu bättre: flytta till Ryssland.

Utöver målningen av huset – som stått på paus under de varmaste veckorna och sedan på grund av dåligt väder – har ett annat sommarprojekt varit att bli av med några träd bakom huset. Dels har jag varit orolig att de största av dem skulle blåsa omkull (över huset), dels är det mycket bättre för husets väggar och tak med lite mer utrymme runtom.

Jag fick värdefull hjälp att ta ner träden.

Som ett resultat låg sedan en enorm hög med träd och grenar på min ödetomt, och där hade den ju gärna kunnat ligga… … …

Men jag kan ju också ta och såga upp den och ta hand om det jag kan. Själv har jag tagit beslut att inte skaffa motorsåg och all skyddsutrustning som behövs när man ska hantera en sådan. Däremot kan man ju såga för hand. Jag har förbrukat några stycken handsågar nu, sedan jag skaffade huset, och just i år satsade jag på en lite extra bra. Handsåg, alltså.

Och jag har klättrat, sågat, dragit, burit och kastat – och skapat ett nytt berg med grenar, fast på ett myyycket bättre ställe (pilen)…

När jag tagit det jag kan ska en granne komma med motorsåg och choppa upp lite till. Men just nu måste jag ta det lite easy med sågandet.

Jag är svin-nöjd med hur min kropp pallat allt sågande etc. Förra året sågade jag också en del, men kände av det i ryggen i synnerhet, men även vänster skuldra (”fasthållar-armen”). Men ett års styrketräning och även särskilda core-pass har tydligen gjort sitt, och det är det bästa träningskvitto jag kan få. Jag har inte blivit smalare – nixpix – men jag har bannemig blivit starkare!

Däremot har jag fått en irriterande arbetsskada i form av en tendens till låsning i högerhandens ringfinger, som enligt Dr. Google troligen beror på överansträngning – vilket i och för sig inte vore så konstigt. Så jag håller numera inte på flera timmar i sträck, utan nöjer mig kanske med en timme.

Ur den här vinkeln syns det lite bättre hur mycket som är ”borta”. Från början nådde högen ända fram till häcken till höger och stengrunden syntes inte alls.

Samtidigt så har det nu blivit dags att ta tag i husmålningen igen…

Det skulle kunna vara titeln på boken om mig och mitt liv, men det är ännu en bok om USA – den här kom ut redan 1991 och är skriven av Göran Rosenberg som var USA-korre på tv under andra hälften av 1980-talet. Rosenberg har ju också synts i en hel del andra tv-program, men själv fick jag upp ögonen för honom rejält när jag läste (eg. lyssnade på) hans bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012), en helt fantastisk bok.

Sedan 1991 har boken Friare kan ingen vara utkommit i flera nya upplagor med ett nytt, uppdaterat kapitel på slutet – så även i denna utgåva, som kom ut i september 2024.

Jag börjar med lite gnäll: Göran Rosenberg har ett fantastiskt språk, inte tu tal om den saken. Men jag tycker det är lite omständligt. Innehållet är högintressant – om tankarna och männen bakom USA:s konstitution och jämförelser med hur det blev 200-250 år senare. Men trots det blev språket för krumbuktigt för min uppmärksamhetsförmåga – eller förmåga, kanske, kort och gott.

Det vill säga fram till de tre sista kapitlen; Frihetens slaveri, Frihetens tro och det senast tillagda kapitlet 2024. Vid frihetens gräns, som var så bra, så genialiskt bra, att jag måste kopiera några sidor för att kunna läsa igen.

Med denna bok har Rosenberg verkligen grävt lite extra i ”en av Amerikas största paradoxer, hur en nation av slavägare kunde proklamera att alla människor var skapta lika”.

Bokens sista stycke lyder:

”‘Över den begynnande entreprenörskapitalismens tusentals tjattrande gråsparvar svävade republikens allseende örn’, skrev jag 1991. Idag vill jag lägga till att örnen är skadeskjuten och runt de tjattrande sparvarna slår vargen sina lovar.”

Tillägg: Göran Rosenberg var också värd för Sommar i P1 i början av juli 2025 – där talar han också om ovanstående och drar, så här ca ett år efter att han skrev klart boken, en ännu mörkare slutsats.

NU är det kul att göra en Delfi-uppdatering – nu, när hon precis tagit sig igenom ännu en av de där perioderna som jag tycker känns längre och tyngre för varje gång sedan vi var hos veterinär och fick konstaterat -typ- att det var något hormonellt som veterinären jämförde med kvinnors endometrios. Perioden börjar när hon går in i löp och slutar efter skendräktigheten.

Delfi, som knappt ens var skendräktig förut, bortsett från 3-4 dagars pipande och bärande på nallar. Nu kör vi med typ tre månader – mest i form av frukostvägran (om inte matte matar kula för kula…) och promenadvägran, framför allt längre sträckor och på förmiddagar. Annars är hon väl mest som vanligt här hemma. Men ändå.

Varje gång blir jag så himla orolig. Hon är ju ändå 12 år nu – är det här början på slutet? Eller är det bara den där perioden igen? Kommer hon att bli som vanligt och kunna följa med på längre promenader igen? Ja, det är ju bara och vänta och se när de där månaderna gått.

Och där är vi nu. Och visst vill hon gå promenader – inte bara de allra kortaste. Det märks på hennes steg att hon har en helt annan geist igen. Vi tar inte heller de längsta promenaderna, men det är ju varmt också, så jag begränsar till de roligaste rundorna till/vid någon av våra sjöar.

Fact check:

South Park is BEGGING Trump to sue them

New York Times ”Trump’s warm words for Ghislaine Maxwell: ‘I just wish her well’”

På Netflix ligger förresten en riktigt bra dokumentär om Maxwell, ”Ghislaine Maxwell: Filthy rich”. Jag hade nog döpt den till ”Ghislaine Maxwell: Ingen duvunge, precis”.

Det verkar inte finnas några gränser för hur många procent läkemedelspriserna  kommer att gå ner – i Trumps fantasivärld. 🤡🤡🤡