Lyxlirare på jaktprov

Det sägs att man lär sig så mycket av att vara funkis på WT eller jaktprov. Jag skulle säga pja. Mer än om man är hemma, ja. Men mest lär man sig väl av att vara åskådare och kunna plocka de gottigaste bitarna, gå till de rutor/stationer där man ser bäst eller med de intressantaste uppläggen.

Sedan är det klar att alla som är ute och tävlar med eller prövar sina hundar måste hjälpa till då och då också! Det gör mig faktiskt lite irriterad att en del inte tycker att de behöver vara funkis någon gång – eller just tycker att det räcker att ha gjort det någon gång (för flera år sedan). Jag har funderat lite på en ekvation som skulle fungera, där man räknar antalet starter, deltagare, antal funktionärer som behövs osv och räknar fram ett förhållande typ ”om jag startar två gånger bör jag vara funkis en gång”. Men det vore väl bättre om det egna samvetet kunde räkna ut det hos tillräckligt många för att ekvationen skulle gå ihop av sig själv.

Förra året skulle jag starta på Hunnebergsprovet, i samma ruta som min egen rasklubb hade ansvar för. Eftersom jag själv skulle starta anmälde jag mig inte som funkis. När provet närmade sig ”skrek” klubben efter funkisar på fb, så jag anmälde mig ändå som funkis till den dag då jag inte skulle starta själv. När jag kom till provet för att starta visade det sig att de hade en kille i båt, en skytt och EN kille som lade ut sök, kastade markeringar och lade ut närsöksfågel. Han fick springa som en tetting, minst sagt. Och han sysslade inte ens med jaktträning, utan var någon annan funktionärs snälla granne!

Alltså. Efter min start den dagen var jag också funkis resten av den dagen. Och dagen därpå. En av de funkisar som skulle ha kommit sjukanmälde sig, förresten. Sedan var det ju lite otur att jag drog på mig en inflammation i foten den helgen. (Jaja, lite martyr får man vara…)

Så i år var jag glad över att klubben tog nya grepp, anordnade en funkisdag och fick massor med frivilliga att ställa upp som funktionärer på samma prov, dvs det som gick av stapeln nu i helgen. Eftersom jag var funkis två dagar i Kilanda i våras tänkte jag med gott samvete åka till Hunneberg… och bara ta in så mycket jag kunde av proven. Titta och lära.

I lördags åkte jag först till ökl-rutan och blev ”fast” där ett bra tag eftersom det var ett så spännande provupplägg. Svårt! Men kul och intressant och informativt. Det var ett rejält sökområde, en dubbelmarkering i skogen, en lång dubbelmarkering på vatten, en lång vattendirigering samt en landdirigering. Många muttrade att ökl-provet var svårare än elitprovet, och det var väl extra kul för de (iofs få) som klarade det och tog en etta. Mot slutet av dagen tittade jag på elitprovet. Också ett klurigt upplägg, fast nästan lite rörigt och svårt för oss åskådare att se något, mer än vattenarbetet. Vad jag verkligen gillade där – av någon anledning också det som många tyckte var extra svårt på detta prov – var att efter att en hund hämtat in en dubbelmarkering på vattnet, så fick den andra hunden ta in en dirigering som gick precis mellan de båda linjerna för dubbelmarkeringen… En klassisk landdirigeringsuppgift… fast på vatten 😊

På söndagen åkte jag först till nybörjarrutan, mest för att kasta ett öga på upplägget där. Nkl-prov kan ju vara rätt tråkiga, men det roliga här var att man hade delat upp söket. Man tog två enkelmarkeringar på vatten, gick upp till söket och tog in fyra vilt, sedan till ett närsöksområde vid vattnet, därefter två enkelmarkeringar på land och till slut gick man tillbaks till sökområdet och tog in två (?) vilt till.

Jag stannade inte för att höra kritiken, utan susade tillbaka till ökl och elit, där jag tillbringade resten av dagen. Fick  bl.a. se ett ekipage ta en etta med HP i ökl! Och mina hundar fick sitta med ute på en udde och se/höra elitprovet som gick av stapeln på andra sidan av viken. I ökl-rutan hade jag också intressanta snack med ett par labbe-människor, jag passade på att prata ljud, dirigeringar m.m….

Dessa två dagar gav mig massor av inspiration och idéer för den fortsatta träningen! Tack för det, ni som ställde upp som funktionärer i år!

Slutligen ska jag vara så fräck och ge ett förslag till lösning på problemet med för få funktionärer (rent allmänt och inte just inom min klubb). I mitt eget fall, åtminstone, är det oftast varken viljan eller tiden som saknas, däremot har jag ingen bra lösning för mina egna hundar när jag är funktionär, utan de får en hemskt tråkig dag i bilen. Ibland väljer domaren på rutan/ provet att köra klart i ett sträck utan lunchpaus, och som funkis har man bara att anpassa sig efter det. I bästa fall kommer det förbi någon som kan lösa av om det blir alldeles för lång tid i ett sträck, men det är varken populärt eller vanligt.

Så hur man än vänder sig får man dåligt samvete! 😶 Lösningen som jag ser vore att man fick möjlighet att vara funktionär halva dagar. Eller att det alltid finns ett par back-up-funkisar som kan kallas in till till något ställe där den ordinarie funkisen behöver iväg en stund. Och på många ställen räcker det ju inte med en liten kvart för att hinna iväg och rasta hunden, utan man kan vara ganska långt ifrån parkeringen och det kan behövas en halvtimme-trekvart för att hinna gå fram och tillbaka, ge hundarna en minimal rastning och kanske hinna gå och kissa själv också… Halva dagar-lösningen skulle kräva dubbelt så många funkisar, men för oss ensamstående hundägare kan det nog vara avgörande för hur många gånger vi ska ställa upp som funkis. Kankse skulle ett par ”poster” på varje prov/tävling kunna delas mellan två funktionärer. Alternativt back-up-modellen. Så! Det var mitt förslag.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s