Ytterligare ett jubel kände jag idag, när vi tog den längsta av våra favoritrundor här hemma, runt Kroksjön. Nu på vintern kan man inte ”fuska” och köra upp till sjön, utan man får antingen köra fram till vägbommen ca 10 minuter därifrån, eller så gör man som vi gjorde idag: gå ända hemifrån genom skogen.

Det blir lite drygt 1,5 timme, mestadels på knöggliga, slingriga skogsstigar och nu är de dessutom snöiga/isiga…

Och nu, några timmar senare, har jag facit: Piafs tass klarade även detta. Inte minsta tecken på haltning, och det gör mig så glad, så glad. Piaf får hänga med på allt!