Det är kanske inte så en promenad på stan brukar beskrivas… om man nu inte är hund.

Igår när det var grått och blåsigt väder fick jag inte riktigt inspiration till någon skogsrunda. Istället fick det bli en lite annorlunda aktivitet – och för oss är stadspromenader ”annorlunda” numera, lantisar som vi ju blivit.

Eftersom det utfärdats klass 2-varning för de närmaste dagarna ville jag också handla lite, främst clementiner, det måste finnas i det här hemmet så länge det är säsong. Det blev därför en tur till Alingsås, där jag köpte clementiner och fågelfrön… och därefter tog vi en promenad på stan. Hundarna invigde sina nya selar, egentligen inhandlade med personspår i åtanke, men för stadspromenader – och veterinärbesök – kommer de också väl till pass.

Det märktes att Piaf var den som uppskattade stadspromenaden mest. Hon stannade ofta och länge vid olika lyktstolpar och andra ”kisstationer” och ”läste tidningen” mycket noga… Äntligen en redig skvallerblaska! verkade hon tycka. Är man tant, så är man 🙂 Och hon har ju under sina sju första år i livet varit van med att få läsa lite skvaller varje dag – här på landet blir det mindre av den varan, dvs mindre skvaller och mer ”jaktnytt”…

Delfi tyckte det var okej att gå på stan, men hon var inte alls så intresserad av skvallret – hon tyckte det var mer spännande med de främmande hundarna vi mötte. Hon kan börja löpa när som helst (vilket jag sagt de senaste två månaderna!) och vissa hundar (hanhundar?) verkade verkligen vända sig om och vissla efter henne (?) – sedan vet jag ju inte om de hundarna alltid fixerar på främmande hundar och inte vill gå vidare. Nåväl. Det var i alla fall den biten Delfi uppskattade mest, medan Piaf fick lov att stå och nosa både här och där. Någon gång lyfte hon ordentligt på bakbenet för att komma åt att kissa över någon annans doft. Hundar… haha.

Jag fortsatte att förundras över de söta husen och gamla fina byggnaderna i Alingsås.

Men sedan åkte vi hemåt, och på vägen förbi Östad hade jag sett en skylt ”vandringsled” – och eftersom jag ville ge hundarna möjlighet att springa av sig ordentligt (om vi nu inte kommer att kunna gå ut ordentligt de närmaste dagarna…) så svängde jag in där. Det var ”Risvedenspåret” som började där, men vi åkte in i skogen en bit, och svängde in på helt andra stigar. Väldigt fin skog där också!

Så! Då var de ljusa timmarna utnyttjade, och den mörka eftermiddagen ägnades åt en god hundbok.