De som organiserar letandet efter Pricken har skapat en Facebookgrupp för ändamålet. Där finns en massa information och inte minst en karta med ett rutmönster, dvs numrerade sökområden. Meningen är att man ska ta en ruta och söka igenom den så att man hyfsat säkert kan säga att Pricken inte sitter fast någonstans och att hans halsband och koppel inte ligger där (eller ännu hellre: att det ligger där, så att man vet att han inte sitter fast någonstans).
Igår var hundarna och jag ute och sökte av två rutor. Till min hjälp använde jag en suverän app: Dog track. Jösses, om jag hade haft den när jag lade mina viltspår i höstas…!
Nu använde jag den mest för att kolla så att jag täckte området ordentligt.
Idag såg jag att det önskades att någon åkte till gårdarna norr och öster om Lövgärdet. Det är ju mina gamla traskmarker.
Jag skrev ut de lappar som ligger på nätet för det ändamålet och åkte upp till Jennylund, Måhult ochRördalen. Träffade en jättetrevlig hundrastare i Måhult och en ursöt liten kookiervalp (plus matte som jag träffat förut) i Rördalen.
Sedan åkte jag till Prickens matte för att hämta inplastade lappar att sätta upp ute. Hon är såklart jätteledsen och orolig. Jag fick höra hur det gick till när Pricken sprang bort och helt ärligt: jag hade blivit knäpp. Jag har alltid känt mig som en övernojig matte, men nu är jag inte så säker längre. Att lämna iväg hunden till människor man känner aldrig så väl har definitivt sina risker.
Skärsjölund (uppe vid Lövgärdet/Rannebergen) och Vättlestugan åkte jag till innan vi precis hann söka av en ruta innan det blev mörkt. En del söker av rutorna i mörkret, men det är helt uteslutet för min del. Bara tanken på att snubbla omkring där i mörkret… Mina ögon skulle nog poppa ur skallen av skräck.
I Facebookgruppen och även Prickens matte talade om att man borde sprida Prickens bild i tidningar och andra media- ifall att han blivit stulen. Så när jag kom hem och såg det här:
Då kunde jag passa på – och ännu en Pricken-letare hängde på:
my flatcoats 