förrän jag fått komma till mitt älskade Tryggö och hoppa i klipporna där. Underbart med två friska ben och två friska hundar, så att vi kunde gå den fina promenaden ut till och längs den västra sidan av ön… bort till fyren och tillbaks. Håller man sig hyfsat nära de yttre kanterna av ön kan man nästan uteslutande gå/hoppa på klipporna och slipper befatta sig med att gå i gräs eller ljung (ingen hit när man går barfota eller i sandaler…). Dessutom går det får och betar på ön, och dem undviker vi också med den här taktiken.

Just denna dag var det dessutom Sommarsolståndet, dvs årets längsta dag – och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira sommaren… och livet!

Hejdå för den här gången – vi ses snart igen, inshallah.