För ett par år sedan fick veterinären ta bort en liten knöl på Piafs rygg – analysen visade: talg. Ett år senare fick veterinären klämma på en annan knöl och tog prov på en tredje – bedömning resp. analys sade: fettknölar.

Idag var det dags att låta veterinär ( en annan denna gång, eftersom min närmaste klinik råkar ha en veterinär som är specialiserad på tumörsjukdomar och som tidigare var på Blå stjärnan) titta på ett par knölar till, och då var det särskilt en ”blaffa” vid bröstkorgen som gav mig inte så lite ångest.

Piaf var obekymrad och såg sin chans att charma in sig hos alla som kom i hennes väg. Killen i receptionen ignorerade nästan mig för att prioritera hälsandet på Piaf: ”Ooooh, heeej du vackra hund!!” Det var helt okej – det var Piafs show 😚 (Jag fick till och med pussa honom i ansiktet!/ Piaf )

Vi träffade den här veterinären för bara ett par månader sedan – det känns bra att jag har landat hos en veterinär som jag tycker att jag litar på nu. Veterinären kände på de knölar jag pekade ut – och han hittade en som jag hade glömt… ups.  Men hans bedömning var att blaffan vid bröstkorgen helt enkelt var normal vävnad – min invändning om att hon inte hade samma sak på andra sidan bemötte han med att vi ofta inte har lika stora överarmar etc. Desto bättre!

De andra två trodde han var fett resp. talg. För att veta säkert måste man ta prov, men han tyckte det kunde vänta tills man ev. ser att de växer snabbt.

Så med det fick vi åka hem! Och när jag plockade på mig två stora ben som hundarna skulle få ”för att fira”, så förklarade killen i receptionen att kliniken bjöd på ett av benen bara för att Piaf var så himla gullig! Bra jobbat, flattetanten!

Sedan åkte vi hem och hämtade ut Delfi för en lång promenad, alla tre. Ingen hälta och ingen cancer…

Detta bildspel kräver JavaScript.