På söndagsmorgonen låg vi och drog oss – Femma brukar få komma upp i sängen de sista två timmarna på morgonen och låg tätt intill mig. När en helikopter flög över huset – på rätt låg höjd, hördes det som – så reagerade Femma tydligt, och jag bestämde att planen för dagen skulle inkludera en utflykt till Härryda/Landvetter.

Sagt och gjort! Jag åkte lite på måfå in i ett industriområde några kilometer från flygplatsen för att hitta någon plätt att ta ut hundarna på och se och höra flygplan.

Något enstaka plan lyfte över oss, men framför allt träffade vi en jättetrevlig hundägare med en tillika jättetrevlig, sjuårig border collie-tik som Femma gärna fick hälsa på – och då är jag ändå väldigt kräsen med vilka hundar hon får träffa… Inga supervilda unghundar, burdusa hanhundar eller onödigt sura tikar. Men den här tiken var balanserad och en helt perfekt erfarenhet för en liten valp.

Eftersom det var så dåligt med flygplan i luften – trots att vi enligt bc-hussen var på precis rätt ställe för att se/höra dem lyfta – så åkte vi mot själva flygplatsen, och rätt vad det var hade jag parkerat på 15-minutersparkeringen och tagit ut Femma…

Vi promenerade in på terminalen och gick där lite. Älskar hur Femma i så många olika miljöer och situationer söker sig till min vänstra sida (vilket jag inte är sen att belöna).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Femma var hur cool som helst… och vi var bara inne en kort stund – jag fick betala 5 kr för någon minuts övertid på parkeringen.

Sedan gjorde jag undantag från min McD-bojkott och åt en rätt okej hamburgare i närheten av flygplatsen i hopp om att vi skulle överflygas av något mer plan. Jag slutade dock notera om det blev så.

Innan vi åkte hem tog vi vägen inom Brukshundklubben i Kallebäck, och där uppfylldes i alla fall syftet: att få höra skott från den närliggande skjutbanan.

Vi tog en promenad längs rastslingan och testade av följsamheten… och så småningom kom även skotten.