Då och då känner jag att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det är sant, att jag faktiskt får lov att bo så här…

I ett rymligt hus ute på landet, med precis lagom avstånd till grannarna, vacker natur åt alla håll, tyst och skönt, ren luft osv. osv.

Nog för att man funderar lite på elpriser nu när det blivit extra kallt, men jag är också väldigt nöjd med att jag i början av året bytte ut den gamla frånluftvärmepumpen mot en sprillans ny.

Nog för att jag muttrade över utgiften då, såklart, men eftersom något gick fel vid installationen, och den nya pumpen under några veckor stod och pumpade ut mycket mer värme än jag ville ha i huset… så är jag väldigt glad nu att det hände då, och inte nu, när elpriserna är som högst. Nu stöd-eldar jag med veden jag köpte av en granne, och vet att jag har en hyfsat energieffektiv uppvärmning av huset.

Jag njuter av kalla promenader, och att komma in i ett väl uppvärmt hus (med den gamla pumpen var det lite si och så med det).

För några år sedan, i Luxemburg, berättade jag för en kollega att jag planerade att köpa mig ett stort hus för att senare byta ner mig. Ha! sa kollegan. Du kommer att kära ner dig i ditt hus och kommer inte alls att vilja sälja det. Jag var skeptisk – bli kär i ett hus?? Men fick hon rätt? Oja. Jag älskar verkligen mitt hus på landet!