Utöver målningen av huset – som stått på paus under de varmaste veckorna och sedan på grund av dåligt väder – har ett annat sommarprojekt varit att bli av med några träd bakom huset. Dels har jag varit orolig att de största av dem skulle blåsa omkull (över huset), dels är det mycket bättre för husets väggar och tak med lite mer utrymme runtom.
Jag fick värdefull hjälp att ta ner träden.
Som ett resultat låg sedan en enorm hög med träd och grenar på min ödetomt, och där hade den ju gärna kunnat ligga… … …
Men jag kan ju också ta och såga upp den och ta hand om det jag kan. Själv har jag tagit beslut att inte skaffa motorsåg och all skyddsutrustning som behövs när man ska hantera en sådan. Däremot kan man ju såga för hand. Jag har förbrukat några stycken handsågar nu, sedan jag skaffade huset, och just i år satsade jag på en lite extra bra. Handsåg, alltså.
Och jag har klättrat, sågat, dragit, burit och kastat – och skapat ett nytt berg med grenar, fast på ett myyycket bättre ställe (pilen)…


När jag tagit det jag kan ska en granne komma med motorsåg och choppa upp lite till. Men just nu måste jag ta det lite easy med sågandet.
Jag är svin-nöjd med hur min kropp pallat allt sågande etc. Förra året sågade jag också en del, men kände av det i ryggen i synnerhet, men även vänster skuldra (”fasthållar-armen”). Men ett års styrketräning och även särskilda core-pass har tydligen gjort sitt, och det är det bästa träningskvitto jag kan få. Jag har inte blivit smalare – nixpix – men jag har bannemig blivit starkare!
Däremot har jag fått en irriterande arbetsskada i form av en tendens till låsning i högerhandens ringfinger, som enligt Dr. Google troligen beror på överansträngning – vilket i och för sig inte vore så konstigt. Så jag håller numera inte på flera timmar i sträck, utan nöjer mig kanske med en timme.
Ur den här vinkeln syns det lite bättre hur mycket som är ”borta”. Från början nådde högen ända fram till häcken till höger och stengrunden syntes inte alls.

Samtidigt så har det nu blivit dags att ta tag i husmålningen igen…