Jag tömde lägenheten idag. Det kallas lägenhet, fast det egentligen bara är ett rum med eget badrum.

Det var enkelt inrett, inte särskilt mycket lull-lull – och jag såg dig aldrig bry dig om vare sig tavlor eller foton som ändå fanns där. Din värld var så liten, så liten, sedan länge.

Det du uppskattade mest var nog bordslamporna som du periodvis ville skulle vara tända om natten.

Det jag var mest nöjd med var vagnen/bordet som jag beställde och som vi kunde spela kort vid och som även kunde skjutas in över sängen. Tack och lov var du inte sängliggande särskilt många dagar under tiden du bodde där, för du gillade inte att vara isolerad på rummet.

En del möbler och andra saker ville boendet behålla, och det fick de så gärna. Det hade du bara gillat. Bland annat två tavlor, som minne av dig.

Jag kan tänka mig att du kommer att vara saknad på boendet – personalen brukade säga att du var så snäll och alltid så tacksam. Så tacksam. Ville aldrig vara till besvär, men kunde också vara bestämd.

På sätt och vis är jag ändå glad att du slipper det stället nu. Jag vet att jag är glad att slippa det.