Övrig träning

Lydnad, eller nästan

I våras erbjöds jag av ”min” brukshundsklubb, Ale BK, en plats på en lydnadskurs med Monica Henriksson. Jag visste inte så mycket om Monica mer än att var och varannan hundmänniska i dessa krokar verkar ha gått en eller flera kurser för Monica plus att hon föder upp bruksschäfrar. Nu vet jag också att hon är insatt i de allra flesta grenar som du kan tävla i med hund och att hon är helt grymt duktig på lydnadsbitarna, med sikte på detaljer och en enorm verktygslåda för att lösa diverse utmaningar man kan stöta på i träningen.

Och inte nog med det. För någon månad sedan nu gick hon också och vann en av grenarna, BSL III, på Schäferslaget 2016!

Vi har varit en grupp på bara fyra personer som fått teori och varsin träningsstund. Jag har varit den klart sämsta, alla gånger. Mitt fokus ligger liksom inte på lydnaden, även om jag försöker hitta tillbaka dit.

Piaf har fått träna tre gånger på kursen och Delfi har fått ta två tillfällen, bland annat dagens, då vi skulle titta på framåtsändande för dem som pysslar med bruks och skick framåt för oss andra två. Detta passade ju bra för Delfi, som jag håller på att lära ”runda”, dvs att hon ska springa ut i full galopp mot något jag pekar på (eller inte), runda detta ”något” och springa i full kareta tillbaks till mig igen. Detta kan man sedan använda för att träna på stopp m.m. Käckt, tycker jag, eftersom jag har svårt att få Delfi att spontant springa iväg från mig.

Jag hade fastnat lite i att behöva skicka henne med ett ”ja!” när jag i själva verket vill ha ”runda!” som skick-ord, dvs inget som används i jaktträningen. Men det löste sig precis det sista passet vi körde där hemma innan vi åkte till kursen idag. Fick till två enkla skick där det räckte med ”runda!”.

Det var i alla fall kul att få checka av skicken med Monica, som tyckte farten var bra och hon justerade tidpunkten för mitt belöningsord, så att det kom strax efter att Delfi rundat, i stället för medan hon rundade.

Dessutom avråddes jag från att använda konor och annat som kan dyka upp på lydnadsplanen eller i jaktträningen. En del menar att det inte är någon fara, men visst ser jag också risken. Jag tror jag kör på hennes råd ett tag framöver. Better safe than sorry. Så nu ska jag köpa mig en trebenspall.

Tillägg: Som belöning vid runda-skicken använder jag nästan uteslutande lek/kamp med föremål, och där bad jag Monica om lite tips vad gäller leksaksbyte. Jag vill kampa med en leksak och sedan byta mot en annan, där fick jag råd om att ta fram den andra leksaken, men låta Delfi byta först när jag säger byta-ordet. Såklart!!

Seniorkoll

Eftersom det är hög tid för Bravecto (receptbelagt fästingmedel i tablettform) passade jag på att boka tid för en seniorkoll för Piaf. Tydligen rekommenderas att man gör det från sju års ålder, men det här blev hennes första.

Ringde till Husdjurshälsan i tisdags morse… och fick tid kl 12 samma dag! Desutom finns de ju även i Gråbo, dit vi bara har 20 minuters resväg.

Vi togs emot av veterinär Johanna Andersson, och ibland så känns det ju bara så rätt när man kommer till en veterinär, det känns att det är en person som tycker om djur på riktigt. Det är något med hur de tittar på och ”tar in” djuret de träffar. Så kändes det med Johanna. Hon undersökte Piaf, konstaterade att Piaf kändes något lite stel i bakbenen och rekommenderade ett kosttillskott för detta. Hon tittade/kände/klämde på de olika små knölar som jag hittat på Piaf och uppmanade mig att hålla koll så att de inte växer (snabbt). Hon tittade också på hur Piaf rörde sig när vi tog en sväng utanför mottagningen. Avslutningsvis togs det blodprov – och så var det klart. Bara att invänta blodprovsresultaten.

När vi ändå var i Gråbo åkte vi vidare till Floda, åkte in i skogarna vid sjön Öspen – och hittade en trevlig stig längs en annan liten sjö.

20160322_132017

20160322_132104

20160322_132317

20160322_134203

20160322_135010

20160322_135042

Envis senior:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och på kvällen åkte vi till vår BK och tränade lite lydnad. Jag märkte det ju redan förra gången: Piaf älskar lydnadsträningen och är superfokuserad! En ren och pur fröjd att träna med henne. Andra ekipage, oavsett vad de sysslar med och hur de låter, bekommer henne inte – hon bara väntar på vad vi ska göra härnäst…

Så är det då inte med Delfi. Hon blir rejält disträ när vi kommer till klubben, men det är nog nyttigt för henne att komma dit då och då och lära sig att hantera miljön. Lite skotträning fick vi också.

Kanske – kanske inte

I höstas åkte jag relativt regelbundet till närmaste Brukshundklubb. Tränade mest passivitet, och funderade… om jag eventuellt skulle ta upp lydnaden igen. Med Piaf i så fall – givetvis!!

Under vintermånaderna har intresset för lydnaden varit svalt… fram till nu. För jag tror jag hittat det som skulle kunna motivera mig att träna in ett lydnadsprogram igen: shejping och kanske även baklängeskedjning.

Igår kväll var vi på öppna träningen på vår BK igen. Jag fick skjuta av några skott med den här pickadollen…

20160308_174142.jpg

Vilket var ett rent nöje jämfört med att fyra av en apportkastare.

Delfi fick mest bara träna jaktfot med den stora störning som klubben kan erbjuda – och även med en hel del skott mot slutet, vilket hon tyvärr tyckte var lite väl kul… Nästa gång kanske vi gör något annat – dvs ingenting – under skotträningen.

När jag tog ut Piaf tränade vi med ett annat ekipage, som också vill nosa på detta med baklängeskedjning. Piaf var så  idag! På de få besök vi gjort på klubben är det tydligt att hon tycker det är ett kul plejs. Riktigt roligt. Vi tränade hindret men också en hel del fotgående. Tror faktiskt att det vore kul att satsa lite på lydnaden…

Och… om Delfi nu ska chilla lite från jaktträningen, så kanske hon också vill prova? Fortsättning följer – kanske…

Hurra för hästbajs

Vi har ett par hästar här i Ranneberg som rids på grusvägarna häromkring. Jag har kommit att se deras högar som en tillgång – det ger mig otaliga tillfällen att se hur jag bäst får hundarna att låta bli bajset utan att jag behöver använda aversiver (nej, släpp, stampa i marken etc.). Vi är inte där än, men vi har blivit bättre och har som sagt gott om tillfällen att träna… 😏

Viltspår surprise

Till skillnad från ”alla andra” går det inte alltid bra på våra träningar. Jag gör missbedömningar, planerar inte träningen tillräckligt, utmanar för lite, utmanar för mycket…  Oftast blir det hyfsat ändå, någon gång kan det gå riktigt bra. Men ibland skiter det sig, rent ut sagt.

En sådan gång var när vi viltspårade för cirka ett par månader sedan. Jag hade utökat liggtiden rejält, till ett dygn tror jag, och det var något med temperaturväxlingen som var just då som jag sedan läste kunde försvåra spårbilden rejält. Båda hundarna vimsade fram och tillbaka i sina spår, som om spåren låg utspridda över hela marken. Delfi hittade sin klöv, men med mycken hjälp på vägen. Jag vet, man ska inte, men jag har svårt att låta bli när jag nu har lagt ett spår. Piaf gav upp rätt snart ”matte, det här är inget spår – här har djuren steppat runt överallt”! Jaja, suck, där fick vi ge oss.

Det var två månader sedan. Idag lade jag spår åt dem på morgonen och vi tog det innan solen gick ner vid 17-tiden.

Piaf var ju säkerheten själv i spåret när vi började förra sommaren, ”kunde allt” från början. Nu sa hon ”detta har jag aldrig gjort”. ”Jo, men jag har ju lagt viltspår till dig.” ”Vad är det?” Hon verkade helt lost, lilla dockan. Men än en gång kunde jag inte lämna spåret ”som man ska” utan hjälpte och uppmuntrade… Och efter ett litet tag började det allt dra i linan 😊 Och hon spårade riktigt fint andra hälften av spåret, inte med samma tryck som tidigare, men jag var nöjd.

Delfi var den som i början, förra sommaren, tog längre tid på sig att känna sig riktigt bekväm i spåret. Hon spårade bra, men det var först en bra bit in på hösten som hon kom i närheten av den säkerhet som Piaf hade. Hur gick det idag, då? Delfi sa ”spänn fast säkerhetsbältet, matte, för nu blir det åka av!” Och det blev det. Satan i gatan,  den bruden har morskat upp sig, haha.

När jag lade spåret hade jag inte Runkeeper igång – hade glömt återinstallera appen efter att allt försvann med det utbytta moderkortet i mobilen. När Piaf tog sitt spår blev sträckan nästan en kilometer, vilket snarast beror på en massa irrande och velande på alla möjliga viltspår i början, medan Delfis sträcka blev ca 600 meter, vilket nog stämde rätt bra med spårets längd. Så gick det för oss idag.