Egentligen vore väl ”Ingen träning” en mer passande rubrik för dagens inlägg. Men lite avlämningsträning blir det nästan varje dag – mest för att Delfi tar initiativ till det. Utöver att hon ”lämnar av” strumpor, vantar m.m. så passar jag gärna på att träna lite med de typer av dummies som hon – om jag nu kunde förstå varför – inte kan lämna av så fint än.

Till mitt – eller Delfis – försvar kan jag ju säga att hon verkar vara långt från ensam i syskonskaran med att få jobba lite extra på avlämningarna. I kombination med en apporteringsuppgift utomhus skulle det springas rundor runt mig och slängas och dängas med dummyn… högst enerverande efter ett i övrigt mycket snyggt arbete.

Här hemma, däremot, höll hon dummyn fint. Hon levererade den i hand. Sedan började hon spontanleverera leksaker på löpande band, genom att klättra upp på mig och lämna i brösthöjd – väldigt fint, tycker jag. Och ja, jag vet att jag kommer att ångra det jag gjorde sedan en och annan gång (när man har lite ömtåligare kläder och vädret inte är av det gynnsammare slaget), men det får jag ta då! Jag kommer säkert att komma ihåg anledningen. För även om hon inte kunde hon leverera dummies på samma sätt till att börja med, så ändrade vi på det…

Levererade hon en leksak i brösthöjd, så fick hon byta den mot en dummy. Om nu någon tror att hon sedan ville byta tillbaka till leksaken: glöm det. En dummy måste bytas mot en annan dummy – inget annat. Så det gjorde vi.

I takt med att hon började lämna av standarddummies i brösthöjd här hemma, så gick det också bättre och bättre med avlämningarna utomhus. Kanske blev det någon slags avdramatisering. Så nu får jag de gröna dummiesarna direkt i hand – ska vi säga 9 gånger av tio.

Tennisbollar – samma sak, och med dem bara det funkade från början – om jag nu kunde förstå varför??

Nu har vi ändå lite kvar att jobba med: små-dummies och vita pås-dummies, t.ex., vill hon fortfarande jonglera med på vägen in – ser vansinnigt sött och roligt ut… när man är på riktigt gott och överseende humör…. 😉

Så hur löser jag nu detta med smådummiesarna? Tja, jag måste ju i alla fall försöka det här:

(Nej, jag tvättar aldrig mina dummies, skjut mig!)

Det tog emot, det ska erkännas, (för en av oss i alla fall) – men vi trotsade regnet och åkte till vår älskade skog och travade iväg till ”vår” äng… med de nya träningspinnarna och dummyväskan i högsta hugg.

Som vanligt när jag går ut och tränar så hade jag endast en mycket vag plan för vad jag ville göra. ”Prova på de nya pinnarna”, typ. Men det blev välan bra ändå, tycker jag :-))

Piaf väntar… och kommer att få ett helt enkelt bakåtskick till pinne + dummy

Ett linjetag till första pinnen + matskål, därefter blev det stopp + bakåtskick till pinne + matskål och slutligen stopp + bakåtskick igen till pinne + dummy. Körde korta avstånd idag.

Delfi jobbade bara mot en pinne åt gången, men däremot från alla håll mot den aktuella pinnen. Dummy är hennes bästa belöning 🙂

Jag ville som sagt prova på lite olika saker med pinnarna… Här väntar Piaf på att skickas fram till pinne 2 + matskål, stopsignal och vidare bakåt till pinne 3 + matskål… stoppsignal och skick till höger pinne + dummy. Sedan slängde jag dit dummyn igen, innan vi gjorde om skicket till pinne 3 för att skicka till vänster pinne + dummy.

Som avslutning kunde jag inte låta bli att ställa upp en slalombana och ta upp det som vi nosade lite på i somras… Piaf kom ihåg och var jätteduktig – vem vet om hon får starta en agilitykarriär… 😉 Delfi fattade inte alls – ”vaddå inte gå på samma sida som matte??”. Inte så konstigt, med tanke på att jag brukar finta henne när vi ska gå tätt intill ett träd… Så det fick bli stora hjälpande handen nu 🙂

Nöjd med träningspasset var jag i alla fall – och särskilt med att regnet inte stoppade oss.