På sistone har Delfi varit jättetydlig med att hon inte går förmiddagspromenader längre. När Femma och jag ska gå ut lägger Delfi sig i bädden i hallen som för att visa att ”Ja, jag ser er gå och det är heeelt okej.”

Häromdagen hade vi varit ute i trädgården en stund på förmiddagen, hundarna och jag, och Delfi var så där studsig och busig, så jag tänkte att hon kanske ändå skulle vilja hänga med på förmiddagspromenaden. Men icke. Så fort jag började snöra på mig kängorna lade hon sig i bädden. Jaja, du bestämmer. Herregud, hundar prata promenad.

Sedan när det är dags för eftermiddagspromme, då håller hon sig framme – puttar och buffar medan jag tar på kängorna, för gud förbjude!! att jag går utan henne. Oftast går vi då också runt Kroksjön, för hon har också tydligt visat att det är hennes favoritrunda. ”Undrar varför.”

Herregud, snacka om att bryta klädkoden…

”Why don’t you wear a black suit? Do you own a black suit?”

Det hänvisas då och då till den kokande grodan, och när jag nu läser boken Kameleont av Lena Einhorn får jag fabeln serverad i sin helhet. Boken berättar hur Putin gick från sovjetisk spion till byråkrat i först Leningrad, sedan Moskva, premiärminister och till sist president.

Marina Salje hade varnat för Putin sedan gammalt, och redan innan Putin gick från tillförordnad till vald president var hon säker på vartåt det skulle barka för Ryssland med Putin i ledningen. För sina vänner berättade Marina Salje fabeln, enligt vilken det skulle vara omöjligt att koka en levande groda, eftersom den bara skulle hoppa ur kastrullen. ”Om man däremot lade grodan i ljummet vatten skulle den stanna kvar, och om man sedan långsamt höjde temperaturen skulle den anpassa sig, och till slut koka ihjäl.”

”Fast egentligen handlade den förstås inte om grodan utan om människan. Om hennes märkliga oförmåga att genomskåda en spirande tyrann. Om hennes tendens att förväxla förtryck med kraft. Och hennes benägenhet att se skillnaden först när det är alldeles för sent.

Om hennes villighet att långsamt låta sig kokas till döds ”

Kameleont, av Lena Einhorn – rekommenderas.

Jag läser sällan Aftonbladet, men det här var förbaskemej den mest träffsäkra text jag läst på länge.

Lennart Ekdal i Aftonbladet

”Donald Trump eliminerar just nu i rasande fart de element en god värld måste vila på – moral, förnuft, empati, stabilitet. Vad är det för människa som vägrar fördöma Rysslands exempellösa ondska i Ukraina, som tycker att Putin är en “good guy”..? Har vi nånsin sett en så rik uppsättning negativa karaktärsdrag samlas hos en enda person?”

Det är en sak att läsa artiklarna, se reportagen, höra de politiska kommentatorerna – och komikerna, icke att förglömma; humorn är viktig. Men jag vill också veta vad kreti och pleti tänker och tycker – så jag läser kommentarerna.

Ekonomen Jeffrey Sachs förklarar handelsunderskotten som Trump vill straffa andra länder för. ”Mickey Mouse is smarter than him.”

Jeffrey Sachs på Youtube.

Inte jättekusligt, men lite kusligt är det väl ändå att jag hyrde och såg Konklaven (som ju handlar om valet av ny påve efter att den tidigare avlidit) så sent som i lördags.

Vila i frid, påven. Jag förstår att du försökte göra skillnad in i det sista, och det ska du ha tack för.