Det kändes nästan som om jag hade varit där, så många bilder och inlägg jag sett efter att andra varit där. Själv har jag inte kommit mig iväg till Kinnekulle  – förrän idag.

Det var en fin sensommardag – eller den blev i alla fall fin lagom till att vi (hundarna och jag) avverkat den tråkiga transportsträckan på E20 upp till Götene.

Götene. HUR tråkigt låter inte Götene? Men icke – det ligger ju precis intill vackra Kinnekulle!

Strax efter Götene stannade jag vid en liten charmig kyrka – Skälvums kyrka. Den var från 1100-talet! och fin på det sätt jag gillar. En kyrka som fick mig att sätta mig ner i en bänk och känna tacksamhet. Vad man har det bra ändå. Tänk att få vara här.

En liten lunchmacka plus paj blev det på Cafét på Klostret (Blomberg).

Sedan blev det inte många fler bilder tagna, då mobilbatteriet tog slut, men utan att ha planerat något för dagen tyckte jag att jag fick se mycket; utsiktsplatser, vackra torp och gårdar, skogar, fruktodlingar m.m.

Delfi drogs med ett jobbigt sår på en tass, så vi tog inte många steg under dagen – det fick bli en ren bilutflykt.

Sommarens kanske bästa köp (bortsett från husfärgen, då) var den lilla vedklyven + släggan. Shit, så många träklabbar jag klyvt i sommar, och inte är det tråkigt, heller.

Nu har jag bara en liten hög kvar att roa mig med om jag har lust, men annars är årets ved-jobb klart och ”veboa” full med ved. Jag behöver inte precis snåla med veden i vinter.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Där är vissa saker jag aldrig tänker acceptera, men visst gör man klokt i att välja noga var man lägger sin tid och sitt engagemang. Jag ska absolut försöka lägga mindre tid på att förfasas över vad som händer i det förlorade landet USA och framför allt på att göra inlägg om det. Ni som ännu inte fattat vartåt det barkar och inte hittat de kanaler som jag länkat till här: jag accepterar att jag inte kan påverka er.

Mitt fulla stöd går fortsatt till Ukraina som kämpar för oss alla som vill ha demokrati och frihet. Till våra europeiska ledare; de som inte är Putins tillgångar och som vet att det finns en god och en ond sida – en vän och en fiende – i Rysslands invasionskrig mot Ukraina och vet vem som är vad. Till de poddare, bloggare och journalister som rapporterar, ibland med livet som insats. Till hjälporganisationer och aktörer som kan påverka i allra högsta grad.

Färgåtgång:

Jag är duktigt trött på målandet nu, kan jag erkänna, men efter första strykningen på baksidans undersida är jag också duktigt nöjd med resultatet – även om jag tyvärr måste köpa mer färg. För den andra strykningen.

Spruta – skrubba – spola – upprepa. Vilken skillnad det blir – dessvärre syns också (på nära håll) att utsprångets undersida nog behöver målas också. Vilken tur att färgen står redo i garaget.

Den avslutades med en promenad med bad för oss alla tre.

Ja, jag är kanske nästan klar med husmålningen för i år – för det finns en sista, oåtgärdad vägg som jag försöker ignorera. Men jag försökte ju även ignorera alla de övriga väggarna och det gick ju sådär 😆. Så vi får se. Jag har bestämt mig för att i alla fall tvätta den där sista väggen, sedan får nog vädret och min lite överansträngda hand bestämma.

Men jag känner mig riktigt nöjd med all målning som faktiskt blivit av i sommar. Och fint blev det.

Några tusenlappar fattigare blev jag ju, men så tillfredsställande att ha kunnat måla själv, utan hjälp utifrån (om man bortser från ovärderliga råd och tips från grannar, nätet och butikspersonal). Undrar vad det hade kostat att leja någon – det tre-fyrdubbla?

Så nu går jag här och myser och tittar på mitt nymålade hus – och på listan över alla moment som bockats av. Och så ger jag mig en klapp på axeln.