De första färgburkarna tog som sagt slut. Och jag var så nöjd med hur fina de målade ytorna blivit.
Men så fick jag höra att det där med att inte måla efter midsommar gäller möjligen om man målar med linoljefärg – det gör inte jag.
Och visst fanns det väggar kvar som skulle behöva lite förbättring.
Så jag köpte lite mer färg. Ja, inte så lite.
Här målas det och blir så fint!
Nu har jag varit ute och rest igen. Eller ja, (bloggläsaren vet:) så känns det i alla fall.
Nu har jag nämligen läst Johanna Meléns bok Imperiehunger (2024), där hon gör nedslag i flera av de före detta sovjetrepublikerna, bl.a. Georgien, Moldavien, Kazakstan, Tadzjikistan, Armenien. Flera länder vars huvudstäder jag inte kan namnet på. Länder som man sällan ser några reportage eller turistbilder från.
Även nu tog jag Google Earth till hjälp för att få ett litet hum om hur det ser ut därborta i ”Långtbortistan”… Vissa platser ser minst lika ångestframkallande ut som de verkar, andra är så sjukt vackra, vissa förvånansvärt gammalmodiga, andra lika förvånansvärt moderna.
Melén berättar om konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan 2020-2023, som ledde till att Nagorno-Karabach togs över av Azerbajdzjan efter att armenierna drivits ut.
Hon berättar att i Moldavien och Transnistrien är det lätt att få ryskt pass (=medborgarskap), vilket bl.a. är ett sätt för Ryssland att förse den ryska styrkan i Transnistrien med ”ryska” soldater.
De georgiska regionerna Sydossetien och Abchazien ockuperas av Ryssland, på liknande sätt som man ockuperar östra Ukraina.
Vi fortsätter till Centralasien, som består av Kazakstan, Tadzjikistan, Uzbekistan (med staden Samarkand, som i alla fall i mina öron låter vansinnigt exotiskt), Turkmenistan och Kirgizistan.
Kazakstan vill inte riskera att kallas nationalister eller nazister på samma sätt som ukrainarna utpekas som sådana av Putin. Så fort man ville stärka kazakiska språkets ställning varnade Lavrov för främlingsfientlighet gentemot ryssarna i landet – och landets existensberättigande ifrågasätts av Kreml.
Kazakstans gamla huvudstad heter Almaty och ligger i södra Kazakstan, medan den nya huvudstaden Astana ligger mycket närmare den ryska gränsen i norr och liknar Dubai, med sina skyskrapor och glaspalats (tack vare oljeintäkter).
Tadzjikistan är Centralasiens minsta och fattigaste land, men huvudstaden Dusjanbe har skyskrapor och moderna palats. Auktoritärt styre, presidenten (sedan 1994) framställs som gudagestalt. Språket är persiskt, medan övriga centralasiatiska språk är turkiska.
Belarus. Misstag att på 1990-talet ta populisten Lukasjenka för en clown, en obildad demagog som folket nog skulle se igenom. Han är en sovjetisk människa. Inte för att hans världsbild grundas i någon ideologi alls, utan i hur han ser på sin makt och på folket som sina undersåtar. Han lanserade sig i presidentvalet 1994 som folkets kandidat, en realist som förstod vad folket behövde. Valkampanjens devis var ”Rädda folket undan avgrunden.” Efter Lukasjenkas valseger monterades demokratin ner snabbt och metodiskt. (Nota bene!)
Sammanfattningsvis ännu en mycket givande bok från Johanna Melén, liksom ”Mina ryska vänner” (2021). Rekommenderas starkt, då läsningen enligt mig är väl spenderad tid.
Ukrainarna har gjort sig kända för att även rädda djuren som drabbas av de ryska attackerna… ❤🇺🇦
Drottning Máxima av Nederländerna har blivit viral och hyllas i hela världen 🤣
Ironi och sarkasm är okej – ibland. Ironi och sarkasm kan till och med vara kul – ibland. Men något av det värsta jag vet är när folk i efterhand påstår att de bara varit ironiska eller sarkastiska när de i själva verket var falska eller rentav ljög. Så om de inte rentav ljög då (utan bara inte visste bättre) – så gör de det nu, för de tror de räddar sig på det sättet. Men folk som gör så förlorar all sin trovärdighet för all framtid.
Tyvärr är de för dumma för att fatta det själva. De torkar svetten ut pannan och säger ”Puh, det var nära, men det där med att jag var ironisk, det gick ju hem.” Nej, det gjorde det inte – och du är nu avslöjad som en lögnaktig dumskalle.
Innan valet 2024: ”I would fix that [kriget i Ukraina] within 24 hours, and if I win, before I get into the office, I will have that war settled.”
Och här en nästan två minuter lång utläggning av Trump om hur han skulle få slut på kriget. Det är absolut ingen sarkasm.
Och 2025:
Österrikisk journalist: ”You have now been in office for five months. Why have you not been able to end the Ukraine war?”
Trump: ”Because it’s more difficult than people would have any idea… Vladimir Putin has been more difficult…”
NEJ, alla visste – utom du och din hjärntvättade MAGA-sekt.
Det här var ju inte så lite roligt, tyckte jag…
KAJ: ”What allsång do you think we are gonna do?”
Jag målade! Hade kommit igång riktigt bra och målade strategiskt de olika ytorna i rätt ordning osv. Vädret var i soligaste laget, men jag sparade de utsatta ytorna till efter att de kommit i skugga på eftermiddagen. På kvällarna var det tyvärr knotten som satte stopp för dagens målande.
Men strax före midsommar började väderprognosen tala om regn på söndagen – och då bör den sist målade ytan ha fått vila i ett dygn, så…
Jag satsade och målade på… Matjessill fick jag och promenader osv. Men i övrigt: måla, måla, måla! Och i slutändan fick jag målat allt utom en mindre grå yta och en ännu mindre vit yta – då var det så lite kvar i respektive burk att jag inte ville påbörja en ny yta och riskera att behöva bryta mitt på den.
Och eftersom det sägs att man inte ska måla efter midsommar, så får jag nu – motvilligt! – pausa målandet och hoppas på gynnsamma väderförhållanden i augusti igen. I värsta fall nästa vår.
Några kommentarer från målningen:
Geting som från ingenstans dyker ner och sticker mig – när jag står högt upp på stegen med målarburk och pensel… Taskigt!
Vita knutar/foder. Övervägde seriöst att bara måla hela huset grått (eller vitt) istället, för att slippa pillet med alla kanter. Jag vet med mig att jag kluddar – och så blev det också, men det kunde varit mycket värre.
Man ska inte tro att man inte kommer att spilla färg. Jag valde – efter första passet – att måla i långbyxor och långärmad skjorta.
I huspärmen hade tidigare ägare lämnat uppgift om husets färg, en Alcro färg, som jag kunde konstatera får de bästa betygen i olika färgtester. Det är inte många som får så fina betyg – tvärtom – men Alcro, Falu vapen och någon till låg i topp. Skulle tro att det är därför jag kunnat vänta så länge med att måla om huset…….
I pärmen fanns även noterat själva nyansen (den gråa – den vita fick jag luska ut medelst en färgflaga från huset), och den blandade de till på Alcro Studio.
Det var lite spännande att se hur det skulle bli. Tänk om de hade hunnit ändra nyansen sedan sist? Eller om det bara är något man får räkna med: du kan aldrig få exakt samma nyans igen…? Men si! Färgen var exakt densamma. Exakt! Fan, jag blir så lycklig över sådant. *torkar en tår*
Penslar av hög kvalitet gör målningen till ett nöje. (Inte kanterna, men resten.)
Spindel (sort?) hade parkerat sig och sitt ägg mitt på en fasad… Jag flyttade dem enligt alla konstens regler, hoppas det gick bra för dem.
Eller vänta…
my flatcoats 