Vi vet redan att Trump projicerar sina brister på andra. Ännu ett exempel:

Så när han postar det här börjar rätt många undra vilket val det är som det bör tittas närmare på, egentligen. Eller ja, undra och undra…

Nu har jag verkligen kommit igång med årets stora projekt: husmålning!

Ja, inte hela huset på en gång – någon måtta… – men hela framsidan + vindskivor på sidorna av huset får sig en rejäl uppfräschning i år.

Jag började redan i våras med det bajs-tråkiga förarbetet: mögel- och algbehandling samt målartvätt. Herrreguuud så tråkigt, men på de ytor som verkligen behövde sin behandling syntes ju desto större skillnad, vilket var motiverande.

Inköpen gjorde jag också i början av maj, men då hade vi ju aprilväder och jag fick rådet att vänta några veckor med att sätta igång med målningen. Sedan har vi haft lite regn och annat att vänta ut. Men nu, så!

Lite lagom temperatur och torrt i luften; nu kör vi! Måla, måla, måla…

Melodi: Sticka, sticka (Änglagård)

Och det här…?

och numera även USA – fyra länder kända för sina auktoritära ledare och militärparader.

”Förr”, när jag spenderade 8 timmar om dagen framför datorn och kom ut i skogen på lunchrast etc., så var jag riktigt avundsjuk på skogsarbetarna jag såg där ibland. Tänk att få vara ute i naturen hela dagarna, och jobba med kroppen. Jag insåg givetvis att jag romantiserade ett slitsamt yrke, men ändå. Mest längtade jag nog bara bort från de där 8 timmarna framför datorn och till mer tid ute i naturen.

Det vill säga: ungefär så som jag har det nu! 🙃

Men jag påminns om de där drömmarna när jag nu – förra sommaren och denna – tar hand om lagom stora träd som tagits ner runt mitt hus – det påminner i alla fall lite om skogsarbete.

Två riktigt bra prylar som jag räddade ur pappas garage var ett par bockar – perfekta att använda nu när jag ska såga upp lagom långa vedklabbar/pinnar.

Sedan var det en granne som för några veckor sedan utbrast ”Men Marika! HAR du ingen vedklyv!?” Två dagar senare hade jag (köpt) en vedklyv – dock inte någon stor maskin som han tänkte sig, utan den här:

Haha, vad han skrattade – men jag är jättenöjd! Här har svingats slägga och klyvts många vedklabbar redan…

Ännu mer nöjd är jag med att jag inte alls får så ont i rygg m.m. som jag fick av att såga ved förra sommaren. Jag tror bestämt att styrketräningen på gymmet gjort skillnad! Helt perfekt.

Efter klyvning ska veden staplas för torkning – och så småningom ska den bäras in i skjulet och staplas igen. Men jag gillar’t!

Jag har aldrig varit ett stort fan av filmen Änglagård, men skapar de en musikal med musik av Fredrik Kempe, tar den till Göteborg och slänger in Helen Sjöholm och – framför allt – Tommy Körberg… så måste jag självklart gå!

Fick lite skrämselhicka när jag blev förkyld några få dagar innan föreställningen, men strategin att verkligen vila i två dagar funkade suveränt.

Riktigt bra biljett hade jag unnat mig också, på tredje raden, och vi på parkett skämdes även bort med riktigt mjuka och bekväma stolar.

Ja, jag blev verkligen inte besviken på musikalen, heller! Allt var bra, men Helen Sjöholms solosång är något extra enastående och Tommy Körberg spelade sin charmiga gubbroll med sin egna humor som lös igenom.

Men publiken var träig. Jag förstår inte folk som verkar tycka att när de betalat för sin biljett och tagit sig till platsen, så har de gjort sitt. ”Då sätter jag mig här och låter mig underhållas ett tag, då.” Orkar knappt klappa händer efter de olika numren osv.

Jag är vrålförkyld – och orkar inte ens läsa en vettig bok, så jag har lagt undan Imperiehunger (Johanna Melén) och gluttar lite i gamla – gamla! – dagböcker som jag nog aldrig har läst sedan jag skrev dem, faktiskt. Jag har befarat att skämskudde-faktorn skulle vara för stor, och visst fanns den, men det var mest bara kul att påminnas om denna på många sätt avgörande period i mitt liv. Började med dagboken från 1987, dvs andra ring på gymnasiet, och jag blev så fnissig, så jag delar lite…

Vad jag hade glömt (…) var hur mycket kul vi faktiskt hade på gymnasiet, och hur fantastiskt bra jag trivdes på min skola i stan trots allt pluggande och jakten på de högsta betygen. Mycket tack vare väldigt engagerade lärare (Mouwitz, Bosse A. m.fl.), men framförallt min närmaste kamratkrets: Madde (bästisen), L-A (den tykne – guuud vad vi slängde käft och vad kul det var), Christian (den blyge), Johan (den kaxige), Erik (den snälle). Jag vet inte hur många gånger jag skrev att jag haft så kul i skolan och att det var deras förtjänst.

Våren 1987 åkte klassen iväg till Linköping för avslutning på det läsårets Ung Företagsamhet:

”Snart skulle alla UF-deltagare samlas i aulan för att lyssna till diverse talare – den ena tråkigare än den andra – och senare också se och höra några företagare demonstrera och berätta om sina produkter. DET var kul! Alla fick sig ett gott skratt då ett gäng skåningar visade sin ”köuk-böuk” (kok-bok). Fniss.

[…] Sov gjorde vi alla på ett regemente, på golvet (och liggunderlag) och i sovsäck – tillsammans med ca 30 ungdomar, varav de flesta var ”okända”. Även om några punkare spritt ut att det var FEST i just vårat rum, så fick vi i alla fall iväg alla festprissar och somnade ung. kl. 01.

[…] Sedan var det dags för studiebesök. Madde skulle till Saab (som de flesta andra i vår klass), men Anders, Andreas och jag tog den hyrda bussen till Cloettas chokladfabrik. OJ, vad vi fick äta – alla mådde sååå dåligt när vi kom ut, efter alla kexchoklad, center, flipper, mintkakor, lakritsbåtar m.m. m.m.”

Hahaha, klart att Marika skulle till chokladfabriken och åt så hon nästan sprack…

Vi hoppar till våren 1988, sista terminen på gymnasiet, och medan de flesta andra lade på ett extra kol för att få bästa möjliga betyg, hade den tidigare så duktiga och ambitiösa Marika blivit lite av en slarva! Det var mycket roligare att ägna sig åt aerobicsträning, utekvällar (extremt lite alkohol, men desto mer dans), pojkvän m.m.

”fredag, 22 april: Kvart över ett åkte jag från skolan för att möta Birgitta på Centralen halv två – skolkade alltså på e.m.

[…] Lite innan sju släpptes vi in på Scandinavium, och Birgitta och jag ruuuusade fram till scenen – och vi kom allra längst fram! Jippi! Kvart i åtta kom han! GEORGE MICHAEL!!! Han var suuuuperbra!

[…] onsdag, 27 april: På EA blev jag förhörd på läxa i psykologi av Gunnel, eftersom jag var ”hos läkaren” i fredags (Dr. George Michael…).”

😂😂😂

”Åkte till NK’s [Nicklas Kristenssons Workout, som låg i NK-huset] och tränade L1 med Chris på dubbellunchen + ena EA-lektionen.”

Den här grejen gjorde jag tydligen någon gång i veckan hela det läsåret. EA står för Enskilt Arbete och var avsett för läxläsning – men jag var alltså bara där den andra timmen, men fick påskrift för båda timmarna varje gång. Skulle tro att lärarna visste vad jag gjorde, men såg mellan fingrarna…

”Läste franska till 22, cirka – men det var också det enda jag pluggat för detta franskaprov imorgon. Jag har bedömt religionen som bra mycket viktigare, och jag tror inte jag blir sänkt i franska om jag skriver en fyra på sista provet.”

Kaxigt 🙄 Men med facit i hand gick franskaprovet ändå toppen – och jag gick ut gymnasiet med 5,0 + att jag på avslutningsdagen fick ett stipendium för ”kunskaper, flit och gott uppförande”.