Brrrr…
Bara 27 grader i skuggan – vilken tur att jag kan ligga här i solen och värma mig! /Femma
Hitta flatten
…någonstans på den här bilden:
Facit kommer i nästa bild – fuska inte!
Delfi är ingen spontansimmare – men hon älskar att få uppgifter i vattnet! Slänger sig handlöst ut för att apportera eller komma på inkallning. Hon springer själv ut på olika uddar så att jag kan kalla in henne från nästa udde. Nu har jag utökat den leken lite, så jag går iväg en bra bit innan jag kallar in – eftersom hon älskar inkallningsleken är det inget problem att sitta kvar medan resten av flocken försvinner iväg. Sedan får hon sig en rejäl simtur och perfekt hund-motion.
Har börjat introducera inkallning över vikar med Femma också, men då behöver jag fortfarande Piaf och Delfi som vägvisare.
Nåväl, nu kommer facit:
Även fjärilar åldras
Helginternat med Anita Norrblom
På våren 2015 och även 2018 var jag åhörare på ett årligen återkommande jaktinternat med Anita Norrblom – och i år när jag hörde mig för om det fanns plats i år igen, så blev jag erbjuden en plats som deltagare med hund, och det tackade jag ju gladeligen ja till…
Lägret hölls i Fegen (nära Ullared) och nu i helgen var det dags. Perfekt tajming, verkligen, eftersom jag dels grundtränat Femma till en nivå som jag är ganska (alltför??) nöjd med, dels testat av hur hon funkar vid gruppträning – och i stort sett har jag varit nöjd med hur det sett ut – så nu kunde jag faktiskt behöva en experts tränade öga för att se om jag är onödigt nöjd, vad jag ska se upp med och hur vi bör gå vidare.
Vi åkte dit på fredagen – Piaf och Delfi var givetvis också med, och vi blev inhysta i ett rum som vi delade med ett annat ekipage. Det gick hur fint som helst. Den största utmaningen var väl i så fall den stupbranta och hala trappan upp till rummet på andra våningen…
Vi inledde lördag morgon med genomgång av våra olika önskemål – vi var 8 ekipage totalt, men blev indelade i två grupper om 3 respektive 5 ekipage.
Lördagens första träningspass bestod av walkup – dvs fotträning – och enkelmarkeringar i högt gräs. Efter lunch blev det en dubbelmarkering med skott i skogen och därefter enkelmarkering och dirigering till samma ställe på vattnet.
Söndagen i leddes med walkup och skottapporter (dvs. med dummykastare) på ett hygge, följt av en skottapport-markering mellan två målområden för en hund, därefter dirigeringar till vänster respektive höger målområde för två andra hundar.
Allra sist körde vi en dubbelmarkering till, med skott.
Allt som allt var jag mycket nöjd med hela helgen. Anita Norrblom är en väldigt duktig instruktör, Femma visade att hon har goda grunder att stå på när vi nu ska gå vidare, och jag fick verkligen många tips och idéer för nästa etapp i träningen.
Egen pesto
Det är väl smått otroligt att jag, som verkligen älskar pesto och hade pasta med pesto som en av mina favoritluncher under de senare åren i Lux, ändå aldrig gett mig på att göra egen pesto. I Lux, visst, där hade jag alltid tillgång till jättegod färdig pesto i butikens kyldisk… Ofta flera olika sorter, alla goda. Bara inte de som säljs på glasburk bland konserverna! Dem kan du jaga mig med, som min mamma brukade säga.
Här i Sverige hade jag bara sett just de där glasburksvarianterna fram till ganska nyligen. Coop har, åtminstone vid Eriksberg, en av de goda sorterna jag köpte i Lux, nämligen Rana:
Men nu när jag odlat fram frodiga basilikaplantor (bilden)
så måste jag ju bara prova att göra egen pesto också… Bara att blunda och betala parmesanosten – pinjenötterna var lyckligtvis redan inköpta sedan länge -, för hemmagjort är ju sååå ekonomiskt – visst?
Jag körde efter det här receptet (halverade mängderna och det blev två lagoma portioner) – ni får bortse från reklamen, men av en slump var det just zeta olivolja jag hade hemma, och jag köpte också grana padano (16 mån) av samma märke.
Hur som helst! Hemmagjord pesto blev det, och helt ärligt…
Herrrreguuud, så gott!!!
Fritt följ – 10 points
Nu har Delfi och jag försökt oss på tävlingslydnadens Startklass igen – och nu var känslan en heeelt annan i det fria följet (eller följsamhet, som momentet heter i Startklass, men eftersom jag kör det utan koppel blir det fritt följ). Tillsammans med en ny träningskamrat hade jag kommit fram till att jag ska ta rejälare kliv – då går Delfi mycket bättre! Att jag inte kommit på detta tidigare – det var ju så jag gick fot med både Ella och Saga… Och jag är så himla nöjd med att jag inte behövt kräva någon onaturlig ögonkontakt av Delfi.
Så… det kändes riktigt bra efter det första momentet – och ännu bättre när tävlingsledaren – redan på väg till nästa moment – sa att han just sett dagens hittills bästa fotgående… Gissa känslan och peppen…!
Och sedan fortsatte det så – med en helt grym känsla – och jag lyckades låta bli att klanta mig nämnvärt. När vi var klara avslöjade domaren att han inte ofta ger 10 p på följsamheten, men vi hade fått det. Jag tror dessvärre att jag hoppade högt av lycka – jag kan då aldrig spela cool… 🙄🙄🙄
Vi fick 189,5 p totalt och en tredjeplacering i tävlingen. Så nöjd! Avdraget i sättandet berodde på något med avslutet, kan vara att hon inte hängde med på den sista halten – jag såg det faktiskt inte… Och i apporteringen var det – som vanligt – ojämnt tempo. Hon springer fram till apporten, men lunkar fram till mig med den. Dels beror det nog på att vi länge tränade med en alltför tung apport – den är nu TILL SALU! Dels har vi filat massor på att få till en fin ingång med apporten – och den satt som en smäck! – vilket kan ha kostat lite extra på hastigheten… Och resten är ju inte så mycket att orda om, eller hur? 😜
Men fortfarande mest nöjd med fria följet och känslan!
Träningsresa
Jag har länge haft inställningen att inte åka långt för träning eller tävling, men den gångna helgen gjorde jag ett undantag. Hela flocken packades in i bilen och vi åkte upp till Mälardalen, närmare bestämt Grillby, där vi hälsade på Peggy med flock och joinade dem för lite god jaktträning med schyssta metoder.
Femma löpte, men i Peggys värld är det bara en välkommen störning i träningen av hennes hanhundar…
Peggy hade med sig storkameran och tog fina bilder under träningen:
Även Delfi fastnade på bild:
(De två senaste bildgrupperna är alltså tagna av Peggy Westerlund.)
Träningen var också precis så bra och inspirerande som väntat.
Men att det var så vackert i dessa trakter…!?
De enorma syrénhäckarna….
… och så många söta blommor i hagarna där vi tränade.
Vi bodde på ett jättetrevligt B&B alldeles i närheten och hade fin utsikt från fönstret:
Efter tre dagar åkte vi hemåt igen. Stannade till i Lyrestad och tog en välbehövlig bensträckare längs Göta kanal.
En fin minisemester fick vi!
Sköna dagar
Den här våren har väl egentligen varit lite mer av normal, svensk vår… med ömsom kallt, regnigt och blåsigt väder, ömsom vackert badväder – enligt hundarna, alltså…
Att Piaf simmar är ju inget ovanligt… Men även Femma kom så småningom på att hon faktiskt kan simma.
Vi bor allt bra vackert, med detta på 5 minuters avstånd:
100-runda
Efter de två 99-poängsrundorna på Kind BK krävdes ett till godkänt resultat för att Femma skulle få RLDN-titeln. Det fick vi på onsdagens tävling på Lerums BK: 76 p. Roligt att få titeln, men jag kände samtidigt att vi egentligen kan bättre än så, eftersom 20 poängs avdrag berodde på att Femma missförstod mig, dvs. att jag var otydlig med mina handsignaler.
Då var det ju käckt att jag redan hade anmält oss till en tävling ”i reserv” dagen därpå. Femma och jag åkte till Lilla Edets BK, och stämningen vid banan var riktigt, riktigt fin. Precis som jag gillar att ha det på tävling, både när man laddar upp och efter den egna rundan.
Femmas runda kändes bra – både Femma och jag var lugna och fokuserade – och jag fick höra av andra medtävlande att det sett bra ut.
Det visade sig att detta var en 100-runda – en runda utan ett enda poängs avdrag. Vem gör ens det? Jo, Femma, tydligen!
Bästa, fina träningskamrat!
my flatcoats 