Och träningsdagar sammanfaller ju inte sällan med helg, så ock denna helg. Gårdagens träning har jag redan skrivit om, och dagens upplägg såg ut på liknande sätt.

Det är skönt att komma ut på en ordentlig skogsrunda före frukost, tycker jag, och gärna då med någon liten övning om andan faller på. Idag fick bollkastaren följa med igen, så att vi nu äntligen skulle kunna inviga den där ängen som vi aldrig kom till igår (eftersom vi slarvat bort den enda boll jag hade med mig).

Men innan vi kom dit gick vi under en motorvägsbro som går över en liten sänka/dal i skogen  – vi gick alltså på en stig längs ena sidan av den ”dalen”, och med bollkastaren kunde jag kasta så långt att bollen hamnade en liten bit upp på andra sidan av denna dal. Det var jag tvungen att prova med hundarna. Längst ner i dalen går en kraftig stig, och det blev en extra svårighet för Delfi att ta sig över dit, men tog sig dit gjorde hon efter lite letande – och farten var god, så god att jag kunde höra ända upp till mig hur hon nästan tappade andan av hastigheten som hon tvärvände med när hon fick vittring på bollen… Det är kul att se den hunden jobba 🙂

Piaf tog sin boll – även den på andra sidan om stigen – som ingenting. En spik, helt enkelt.

Sedan kom vi förbi ängen där vi förlorade vår boll igår. Kunde jag låta bli att låta hundarna ta varsin markering idag igen? Näpp. Framför allt ville jag ju se Piaf jobba där igen. Hon fick sin markering i samma område som igår – och först, när hon kom fram till området, trodde jag nästan att samma sak skulle upprepa sig. Det gjorde det inte – hon hittade sin boll och apporterade den, MEN jag tyckte mig se att hon hängde lite över den innan hon tog den. Efter att Delfi också fått hämta sin – på ungefär samma sätt som igår, hon tenderar att börja ringa för tidigt men jobbar sig snabbt ut – så gick vi tillsammans ner, alla tre, så att jag fick titta närmare på området. Visade sig att det var ganska äckliga stickiga snår i ”Piafs område” – inte värre än att hon ska kunna ta det (även om jag inte kommer att kräva av henne att hon ska kunna gå in i de värsta snåren), men ändå: det kan vara förklaringen till att hon så snabbt dissade området ”äh, där finns nog inget ändå”… Hehe. Lilla apan, matte vet nog 😉

Nu blev det ingen änginvigning idag heller, men det berodde på att jag försökte ta en annan väg dit, och misslyckades med att hitta den…

Under denna morgonrunda fick vi flera regnskurar över oss, men fram till eftermiddagen hade vädret blivit riktigt vackert, perfekt för ett ordentligt träningspass.

Idag hade jag med mig allt det jag ville: ett par dummies, några tennisbollar, fyra pinnar.

Den första övningen fick Piaf, en ”diamant”, fortfarande med ganska modesta avstånd. Delfi sitter ”mitt” i som störning 🙂

Film med Piaf.

Delfi fick sedan sina raka linjetag i kombination med inkallning – funkade riktigt fint.

Film med Delfi.

(Eftersom vi hade lite tjall med avlämningarna igår valde jag här att bryta filmningen innan Delfi kom fram till mig för att koncentrera mig på att ta emot henne ordentligt…)

Piaf fick även lite olika skick till pinnarna, med lite längre avstånd och med markeringar att ta in efteråt, hon hade riktigt roligt och kände sig duktig, mitt hjärta.

Till sist fotosession

Och en sitt-stanna-övning där jag gick ganska långt ifrån dem och gömde mig i buskarna/bakom ett träd. Mellan dem ligger en tennisboll som de var bra sugna på, åtminstone när jag var i närheten…

Jag är ganska säker på att jag har missat en del i våra ”grunder” – men alldeles, alldeles illa ute tycker jag nog inte att vi är, heller 🙂