Efter vilodagar kommer träningsdagar

Och träningsdagar sammanfaller ju inte sällan med helg, så ock denna helg. Gårdagens träning har jag redan skrivit om, och dagens upplägg såg ut på liknande sätt.

Det är skönt att komma ut på en ordentlig skogsrunda före frukost, tycker jag, och gärna då med någon liten övning om andan faller på. Idag fick bollkastaren följa med igen, så att vi nu äntligen skulle kunna inviga den där ängen som vi aldrig kom till igår (eftersom vi slarvat bort den enda boll jag hade med mig).

Men innan vi kom dit gick vi under en motorvägsbro som går över en liten sänka/dal i skogen  – vi gick alltså på en stig längs ena sidan av den ”dalen”, och med bollkastaren kunde jag kasta så långt att bollen hamnade en liten bit upp på andra sidan av denna dal. Det var jag tvungen att prova med hundarna. Längst ner i dalen går en kraftig stig, och det blev en extra svårighet för Delfi att ta sig över dit, men tog sig dit gjorde hon efter lite letande – och farten var god, så god att jag kunde höra ända upp till mig hur hon nästan tappade andan av hastigheten som hon tvärvände med när hon fick vittring på bollen… Det är kul att se den hunden jobba 🙂

Piaf tog sin boll – även den på andra sidan om stigen – som ingenting. En spik, helt enkelt.

Sedan kom vi förbi ängen där vi förlorade vår boll igår. Kunde jag låta bli att låta hundarna ta varsin markering idag igen? Näpp. Framför allt ville jag ju se Piaf jobba där igen. Hon fick sin markering i samma område som igår – och först, när hon kom fram till området, trodde jag nästan att samma sak skulle upprepa sig. Det gjorde det inte – hon hittade sin boll och apporterade den, MEN jag tyckte mig se att hon hängde lite över den innan hon tog den. Efter att Delfi också fått hämta sin – på ungefär samma sätt som igår, hon tenderar att börja ringa för tidigt men jobbar sig snabbt ut – så gick vi tillsammans ner, alla tre, så att jag fick titta närmare på området. Visade sig att det var ganska äckliga stickiga snår i ”Piafs område” – inte värre än att hon ska kunna ta det (även om jag inte kommer att kräva av henne att hon ska kunna gå in i de värsta snåren), men ändå: det kan vara förklaringen till att hon så snabbt dissade området ”äh, där finns nog inget ändå”… Hehe. Lilla apan, matte vet nog 😉

Nu blev det ingen änginvigning idag heller, men det berodde på att jag försökte ta en annan väg dit, och misslyckades med att hitta den…

Under denna morgonrunda fick vi flera regnskurar över oss, men fram till eftermiddagen hade vädret blivit riktigt vackert, perfekt för ett ordentligt träningspass.

Idag hade jag med mig allt det jag ville: ett par dummies, några tennisbollar, fyra pinnar.

Den första övningen fick Piaf, en ”diamant”, fortfarande med ganska modesta avstånd. Delfi sitter ”mitt” i som störning 🙂

IMG_0932xax

Film med Piaf.

Delfi fick sedan sina raka linjetag i kombination med inkallning – funkade riktigt fint.

Film med Delfi.

(Eftersom vi hade lite tjall med avlämningarna igår valde jag här att bryta filmningen innan Delfi kom fram till mig för att koncentrera mig på att ta emot henne ordentligt…)

Piaf fick även lite olika skick till pinnarna, med lite längre avstånd och med markeringar att ta in efteråt, hon hade riktigt roligt och kände sig duktig, mitt hjärta.

Till sist fotosession

IMG_0941xax

Och en sitt-stanna-övning där jag gick ganska långt ifrån dem och gömde mig i buskarna/bakom ett träd. Mellan dem ligger en tennisboll som de var bra sugna på, åtminstone när jag var i närheten…

IMG_0948xax

Jag är ganska säker på att jag har missat en del i våra ”grunder” – men alldeles, alldeles illa ute tycker jag nog inte att vi är, heller 🙂

4 comments

  1. Det är fusk med två hundar! Då får de ju automatisk störningsträning. Det skulle Vanna behöva… Allvarligt talat, det måste vara en bra grej. (Jag har bestämt mig för att Vanna aldrig kan starta på jaktprov för att hon piper. Skönt, slipper man tänka på det mer.)

    1. Ja det är ju det jag säger 🙂 fast jag har nog tänkt att det ger mer för passiviteten för den hund som vilar än som ströning för den som störning för den som arbetar. Men jag hoppas du har rätt! I så fall är det ingen katastrof att vi inte grupptränar. Jag tog samma beslut med Ella, vi hade mkt kul ändå. Men ibland undrar jag om jag inte borde försökt, har hört värre än henne på vissa wt:-) och fram till Delfi var hon den bästa jag haft om man bortser från pipet…

      1. Jag menade egentligen både och. Det svåraste är ju att vara passiv och titta på. Vad gäller Vannas pip som hon ägnar sig åt ibland är jag inte helt klar över om det enbart är periodmässigt eller om det är situationsbundet också. Måste klura mer på det. Kursen drar igång snart, vi får se hur det går då.

  2. Det är bra! Oavsett om ni ska tävla så kan du ju vara noggrann som om ni skulle det… Så kan du alltid ändra dig senare om det skulle kännas rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s