För att göra en kort historia ännu kortare, så: vi står utan bil sedan igår.
Alltså får vi klara oss på vad stan har att erbjuda.
Igår kväll tog vi en promenad in till stan. Hängde en kort stund utanför Luxemburgs centralstation och gick hem igen.
I morse blev det ingen storskogsrunda, men i det här läget är jag ju ännu mer tacksam över den skog vi faktiskt har gångavstånd till och där man ändå kan få ihop en riktigt hyfsad promenad.
Och på eftermiddagen blev det inte heller någon träning på fina ängen, däremot promenerade vi till en park som jag hållit mig undan i flera år, på grund av dels koppeltvånget, dels det faktum att det alltid sprang omkring olydiga hundar där i alla fall…
Nu tog jag i alla fall mod till mig, letade upp en liten plätt där vi kunde hålla till och träna – med hundarna okopplade (eller: den hund som väntade fick ha koppel på sig, men utan att vara fastbunden).
Det blev riktigt bra variation mot vår vanliga träning, och med mycket störning!
Åt ena hållet: beach volley
Åt andra hållet: fotboll
Vi hade nu inte så stora yta till vårt förfogande, men lite fotgående körde vi och lite dirigering till de små konorna som ersatte pinnarna idag. Ja, ni ser kanske det löjliga avståndet, men… jag är nöjd med det lilla, för störningsträningen idag kändes jättebra. Det här får vi göra om!
my flatcoats 
NU har jag hittat hit :-). Underbara flatteflickor! Det är inte så tokigt med naturlig störningsträning faktiskt. Vi är ju inte så flitiga med vår apporteringsträning, men jag går gärna ner med Selma på Ragnhildsborg här nedanför om vi ska träna, där det finns både vatten, stigar, natur och mycket folk och hundar. Och just det sistnämnda (folk och hundar – i alla fall om jyckarna inte kommer fram till oss) är ju himla bra att hantera för koncentrationen. Det är tyvärr också just därför jag inte kan ta med mig pudel på sådana övningar då han drar som en avlöning i sådana lägen om han inte är på en appellplan. (Ja, där har jag verkligen fejlat).
Åh, jag tränade så mycket och ofta i parker förr – började med min första mkt busiga, tvååriga flatte och tränade kontakt m u l t u m efter att också ha fejlat rejält innan. Skulle inte tro att det är omöjligt att fixa med herr Pudel också – om det nu känns som en kul utmaning? Ja, jag kommer definitivt försöka gå ut i parkerna mer igen nu – jag har ju ingen träningsgrupp att få störning från, så detta känns nyttigt 🙂
Och förresten: Välkommen!