Hundaktiviteter högt och lågt

Ett av de starkaste skälen till att jag ville flytta hem till Sverige igen var för att få tillgång till det fantastiska utbudet av klubbar, kurser och olika evenemang som rör hundträning. För att inte nämna aktiva träningskamrater!

Redan innan jag lämnade Luxemburg hade jag bokat in några kurser i Sverige.

Hund 360 grader

Faktum är att vi anlände till Göteborg med Kielbåten fredagen den 27 mars – och den 28-29 mars åkte vi ner till Falkenberg – där jag skulle gå första delen av en kurs (anordnad av Hund i Falkenberg) om tre helger med David Selin/Hundutbildningsgruppen: Hund 360 grader. Vilken lyx att få sätta sig i skolbänken och ”bara” få lära sig mer om hund! Just denna gång lyxade jag dessutom till det genom att sova över på Gits gård, ett mycket trevligt boende där hundar är välkomna. Efter lördagens kurs (där hundarna bara fått vara passiva) åkte vi till Skrea strand och gick en sväng på stranden.

image

WT (Nkl) Susegården

Två veckor senare, den 12 april, var det dags för Delfi att göra sitt allra första workingtest och Piaf att göra sitt andra. Detta gick av stapeln på Susegården, också detta i närheten av Falkenberg. Arrangörerna hade ordnat det så bra att vi som gick med två hundar fick ett väldigt lågt startnummer för den ena hunden och ett väldigt högt för den andra – på så sätt gick det hur bra som helst att gå med en hund i taget. Tack! Både Delfi och Piaf startade alltså i Nybörjarklass och jag gick först med Delfi.

Jag var taggad, Delfi var taggad och det kändes riktigt bra! Men av någon anledning hittade Delfi inte apporten på första stationen, och det blev en nolla där. Kändes ju som en bra start… inte :-/ Men vi grävde inte ner oss! Och på övriga stationer gick det mycket bättre, och jag var riktigt nöjd med allt hon gjorde – även om avlämningarna var lite väl omständiga, så vet jag ju att de har blivit bättre 🙂 Och någon domare påpekade också vilken härlig attityd hon har, och det är ju bara att hålla med som stolt matte 🙂 Allt som allt kammade lill-tjejen hem följande poängserie: 0-17-18-18-18, dvs 71 poäng.

Piaf kände igen situationen och var eld och lågor… men tyst! Hon var också så nära att knalla för mig vid ett par tillfällen… men satt kvar! Puuuh, mina nerver 😉 Men bortsett från att hon nollade ”en halv station”, dvs. en av två enkelmarkeringar på en station, så jobbade hon riktigt bra och vi hade verkligen kul. Ändå blev det en positiv överraskning när jag senare på resultattavlan fick se hennes poäng: 20-10-20-19-19, dvs 88 poäng. Med de poängen hade hon kvalificerat sig för öppen klass. Väldigt roligt!

Jaktkurs m. Anita Norrblom

Helgen därefter var det dags för nästa aktivitet, och nu var det en kurs som hölls på Woodwalkskullen i Kilanda, i Goldenklubbens regi. Tränare var Anita Norrblom, som jag har tränat för privat ett par gånger på den tiden då jag hyrde stuga i Stockholmsområdet på semestern. Denna gång gick jag som passiv deltagare, eftersom de andra platserna var slut. Faktum är att de dessutom hade fått hålla samma kurs två helger i stället för en – och ändå var platserna slut. Men jag går ju gärna som passiv deltagare på kurser, och även den här var riktigt givande. Anita varvade teori och praktik i en alldeles lagom balans – första dagen handlade mycket om grunder och stadga och andra dagen tog hon fram vilt, vilket blev första kontakten med vilt för några av hundarna, och det var riktigt intressant att se hur Anita presenterade vilt och ”omvände” hundar som till en början var riktigt tveksamma till att ta viltet. Inte minst som Delfi ju också hade liknande problem tidigare. Tänk om jag hade sett detta då! Nu har det ju löst sig ändå, men det hade varit gott att ha i ryggen.

Här är ett mycket trevligt blogginlägg skrivet av Ulrika Bevreus, som deltog aktivt på denna kurs med sin härliga jaktgolden Lykka (från kennel Doubleuse).

Öppen/elit-träning med Karin Friberg

I samband med föregående kurs träffade jag Lisbeth Johansson (goldenuppfödare under namnet Woodwalks), och hon erbjöd mig plats som passiv deltagare på en kvällskurs som skulle hållas med Karin Friberg tre onsdagar framöver. Det var verkligen fantastiskt inspirerande att se de avancerade övningar som ekipagen fick ta sig igenom. När jag kom hem från de första två tillfällena var jag så duktig att jag ritade upp uppläggen…

20150719_202328

Det tredje tillfället blev det faktiskt en plats ledig och Piaf och jag fick chans att prova på samma sak som de avancerade ekipagen – väldigt, väldigt roligt och peppande! Den ”information” jag fick var att Piaf är alltför slarvig/otålig i närsöket – men att hon har en riktigt bra stoppsignal!

B-prov (Nkl) Kilanda

På detta prov var Anita Norrblom domare, och jag åkte bara dit och tittade på några av de startande ekipagen. Alltid lika nyttigt och Anita ger så himla trevlig feedback till de startande – man står och myser… Tog också med mig Delfi ner till hundstoppet för att ”träna passivitet” – eftersom det under helgens kurs visade sig finnas stort behov av den varan (grrr).

B-prov (Ökl) Alingsås

Även här var jag endast som åskådare, men här fick jag även se prov på den helt fantastiska natur vi har i detta land. Både på vägen genom skogen öster om Alingsås, men även på/vid själva provplatsen. Ljuvligt. Och ännu en lärorik dag där jag fick se flertalet duktiga ekipage och ett riktigt trevligt provupplägg. Hoppas att jag också kommer att få starta en hund i öppenklass på B-prov, det är mitt nästa mål!

Jaktinternat Backamo

Ibland måste man ligga i – andra gånger måste man bara ha lite tur 🙂 En dag i våras hade jag lite extra mycket att göra på jobbet, och gick en ganska sen lunchpromenad med hundarna. Därefter åt jag som vanligt lunch – och loggade då in på Facebook. Just då postades ett inlägg i en av grupperna jag är med i på Facebook: plats ledig på ett fyradagars jaktinternat på Backamo i maj. Jag kastade mig på telefonen – och medan jag började prata med personen i telefon såg jag att det stod ”postat för 2 minuter sedan” under inlägget jag just reagerat på:-)

image

Den enda bild jag tog på hela helgen – ett gott tecken, kanske? 😉

Så den 14-17 maj var det dags! Fyra dagars lyx! Med tre danska tränare: Hans Jörgen Bilstrup (kennel Munkhaven), Fin Mikkelsen och Lars Guldhammer.

På torsdagen hade vi lite egen träning och började då nere vid den fina sjön intill Backamo. Det var kul så länge det varade för vår del… för jag blev ganska snart tvungen att lämna platsen med Delfi, som pep något alldeles förskräckligt :-((( Där och då fattade jag beslutet att Piaf skulle få ta Delfis plats på internatet – tråkigt för Delfi, desto roligare för Piaf.

Tränarna anlände på kvällen och dag två inleddes med lite grundövningar på en plan. Det var fotgående och stadga och lite grundläggande apportering – därefter delades vi upp i tre grupper som skulle gå till varsin tränare. De olika tränarna hade varsin station och efter ett par timmar på en station roterade vi vidare till nästa station, så att vi hade varit hos alla tränare vid dagens slut. Däremellan fick vi lunch/fika – väldigt god mat som levererades till vår barack av cafét inne på Backamo. Fantastiskt bra ordnat, alltihop!

Övningarna vi gjorde var ganska  basala, men gav bra idéer för hur man kan bygga upp flera målområden eller en trippelmarkering för hunden. Jag körde uteslutande Piaf den andra dagen, men efter att jag på kvällen nämnt för Hans Jörgen – även flatteuppfödare –  att jag hade en liten pigg flatte till med mig, så uppmanade han mig att ta ut även henne till träningen dagen därpå. Och jag var ju inte den som var den 😉 Hon fick sedan ta Piafs plats på den sista stationen den dagen, och tränaren vid den stationen gav Delfi diverse roliga ”öknamn”, exv. ”Den brune punkt”. ”Du kan skicka den bruna pricken nu.” Fniss-fniss.

Sista dagen blev det tävling för alla, ett mindre WT – kulkul! Vi fick själva välja om vi skulle tävla i ”nybörjarklass” eller ”öppenklass” och jag valde Nkl så att jag kunde gå med båda mina i en och samma klass, dvs först den ena sedan den andra. Detta var inget jag tog för givet, utan det var tränarna som uppmuntrade mig att gå med båda – och än en gång är jag ju inte den som tackar nej till ett sådant erbjudande 🙂

Två domarpar agerade domare/funktionär vid två dubbelstationer. Första stationen: en enkelmarkering i en sluttning, Andra stationen: enkelmarkering över ett stängsel och in i skogen. Tränarna gav direkt lite kritik och poäng, och det kan väl sägas att de gick in för att vara snälla mot oss, men så länge alla får samma snälla bedömning, så är det ju bara trevligt 🙂 Rättvisenazin har talat 😛 Nåväl! Tredje stationen: en enkelmarkering på vattnet med småsvår uppgång ur vattnet; fotgående till Fjärde stationen: ett sök. Jag var nöjd med både Piaf och Delfi i alla moment, utom fotgåendet – och et gällde som sagt båda. Bedrövligt, rent ut sagt, men då fick jag den informationen (som Karin Friberg skulle ha sagt): hem och träna på fotgående!

På eftermiddagen denna dag åt vi ännu en god och trevlig måltid tillsammans och då lästes även resultatet från dagens tävling upp. Men först fick vi alla en liten överraskning, då domarna berättade att även om vi varit indelade i två grupper, så hade alla fått exakt samma uppgifter, så resultatet gällde båda grupperna tillsammans – och det visade sig att Piaf hade knipit förstaplatsen för dagen… och Delfi tog tredjeplatsen! Duktiga flattetjejer 🙂

Allt som allt var det en mycket givande och lärorik långhelg. Det var roligt att höra att dessa tränare bekräftade min bedömning vad gäller Delfi vs Piaf, men också en tankeställare då de menade att Delfi behöver få mycket svårare utmaningar för att hon ska bli nöjd och kunna utvecklas som sig bör (och sluta pipa!).

Vattendirigering med Karin Friberg

Nu fick Piaf vara med från början och träna med öppen/elithundarna! Första tillfället i Kilanda, andra tillfället i Västerlanda. Väldigt roligt att vara med och utföra dessa svåra övningar – men väldigt synd att Piaf fortfarande!! har världens sämsta avlämningar, vilket framför allt visar sig vid vattenapporteringen. Så synd om en dirigering gått riktigt bra, och så grumlas hela slutintrycket och känslan av att dummyn hamnar på mina fötter eller i värsta fall i vattenbrynet. Grrrr. Men-men… Infon får jag ju: hem och träna – fortsätta träna – avlämningar! Suck.

Viltspår

Har i flera år hört talas om Ninna på Sandens Hundskola, som lägger viltspår åt andra. Nu blev jag sugen att prova på viltspår med båda mina flickor. Resultatet vid det första spåret för Piaf var så bra att jag bestämde mig för att fortsätta. Och resultatet vid det första spåret med Delfi var så dåligt att jag bestämde mig för att fortsätta av den anledningen 🙂 Ja, dåligt och dåligt… men hon var så väldigt osäker i hela denna nya situation. Såg ut att gå hela spåret med en slags skräckblandad förtjusning.

Vi gick sedan ett spår i veckan ungefär, och Piaf blev säkrare och säkrare, men det blev även Delfi – som kanske uppvisade de allra största framstegen. Jag lade själv lite enklare spår hemma, medan Ninna lade spår med vinklar, bloduppehåll och återgångar, och allt löste de, båda två. Och efter fyra gånger sa Ninna att jag bör anmäla tjejerna till ett prov. Och där står jag nu.

Workingtest Kilanda

Den 23 maj startade Piaf – Delfi hade jag strukit när jag fick panik över hennes pip, och när jag ville efteranmäla henne gick inte det – på workingtest i Kilanda, nybörjarklass igen. Här blev poängserien 13-19-18-19-19, dvs 88 ännu en gång – och nu lovade jag Piaf att hon ska få starta i Ökl nästa gång!

Nosework

Jag har sedan länge (åtminstone de senaste två åren) velat prova på specialsök, och när jag såg en annons på Facebook om en nosework-kurs i Partille så anmälde jag mig och Piaf till den. Föga anade jag då att jag anmält oss till en hundtränare med troligtvis en av de gedignaste utbildningarna/erfarenheterna av specialsök. Susanne Kihl på Hundägarservice är enormt duktig och jag kan verkligen rekommendera den som vill ”nosa på” detta med nosework att gå till henne, som har just denna spännande bakgrund på området. Både jag och Piaf tyckte det var kul, vi gjorde våra hemläxor och jag inhandlade både eucalyptusdoft och plastbalja, vinylhandskar och bomullspads… Men sedan fattade jag beslutet att vi inte ska fortsätta med nosework. Det var roligt att prova på, men nosarbete får mina hundar ändå i jaktträningen – och självklart också i viltspåret! Man kan inte göra allt, men det var intressant att äntligen få se hur det går till. Sedan kan jag ju säga att jag _vägrar_ gå med i ännu en hundklubb (SKK, SBK, SSRK och FRK får räcka!) bara för en liten aktivitets skull. Nix, njet, nein!

Keith Mathews

Keith Mathews-kursen får ett eget inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s