Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.