Jag är tacksam mot Luxemburgs bokskogar, som jag anser räddade livet på mig under mina sista 10 år i landet. Hade jag inte haft mina hundar och lunch- och helgpromenaderna i de där skogarna så hade jag gått under, det är jag säker på. Nu pryder de mina väggar och jag skickar dem varma tankar.

Men… Jag skulle inte byta tillbaka från de skogar jag får gå i nu. Man lämnar skogsvägen och kliver rakt ut i himmelriket.

Och rätt vad det är står där en vacker gärdesgård

och en älg (vi såg en till före den här, men den vände på klacken och klev snabbt iväg när den såg oss)

Massor med viltstigar

Och ännu en vacker gärdesgård mitt ute i ”ingenting”