Efter typ fyra års valpsjuka och ett års intensivare längtan efter ett tillskott till flocken, ett halvårs seriöst spanande efter intressanta kombinationer av både flattar (inte så många, snällt uttryckt) och jaktlabradorer, så fastnade jag till slut för Mandylike’s, som hade två bra kullar på G samtidigt.

Lyckan var gjord när uppfödaren lovade mig en gul tikvalp – och igår var det äntligen dags att hämta lilla Femma.

Det första hon gjorde innanför dörren var att dyka ner i shoppingpåsen från Gekås – där låg det en massa hundgodis…

Femma i Gekå-påse

Kvällen var lugn, vid 23 var det sovdags och Femma fick då flytta från soffan till sin goa bädd på golvet nedanför. Själv sov jag också på soffan, eftersom min säng är så hiskeligt hög att det blir svårt att hålla kontakt med valp på golvet därifrån. Och att sova i den höga sängen känns lite farligt för en så liten valp.

Vid 5-tiden i morse var Femma och jag vakna samtidigt, och då ville hon komma upp i soffan, vilket hon fick. En timmes morgonmys med sin lilla valp – då är lyckan verkligen total. En valp sovandes på magen, som också söker sig upp mot mitt ansikte och söker mer och mer kontakt. Bara en massa bonding och endorfinerna flödar.

Senare idag gick vi vår första ryggsäckspromenad : dvs att jag kunde ge Piaf och Delfi en ordentlig promenad medan Femma fick åka ryggsäck på min mage. Hon var såklart exemplarisk även här och sov sig igenom större delen promenaden.

Vi passade på att ta en groupie 😊