Även andra natten sov vi på soffan – och då menar jag hela flocken. Jag märkte redan första gången jag vaknade till och tittade till Femma, att hon tagit sig upp i soffan och sov. Det fick hon och gjorde så resten av natten. Men det fick mig att fundera lite över nästa strategi, för när jag flyttar över till sängen – snart – så behöver hon acceptera att ligga i den goa bädden på golvet. Jag kommer också att vilja ha henne i en canvasbur, för att kunna ha henne i den vid vissa andra tillfällen (tävlingar etc.) och att det ska kännas fullkomligt okej för henne.
Man kanske undrar om inte en valp lätt äter sig ut ut just en canvasbur – men tanken är ju att hennes inställning till buren ska vara så positiv att hon inte vill äta sig ur… Kanske har det gått för lång tid sedan jag hade valp sist 😉 men vi ser!
Vid frukost stod det klart att jag måste hjälpa både Piaf och Delfi att få äta ifred för Femma, som gärna smyger fram och helt sonika börjar glufsa i sig deras mat medan de backar och ser på… Piaf sade ifrån en gång första dagen, men gav tydligen upp. Jag tror att Femma är den absolut matgladaste valp jag haft – kan det vara rasen…? 😂
En annan sak är tydlig, och det är att Femma tycker det är alldeles för kallt ute nu. Snön är inte heller särskilt rolig just nu – liknar mest ett tjockt lager is med hårda kanter som är obehagliga att gå på. Maken till valp att bli glad när hon får gå in i huset igen… 🙄
Min plan var att inte träna någonting första veckan. Men det blir ju snart tydligt att man ändå behöver lite verktyg för att förstärka rätt beteenden.
Alltså vill jag genast arbeta in en muntlig belöningssignal. Femma söker sig spontant uppåt i ansiktet när vi gosar, så jag belönar mycket från munnen. Ett par valp-piercingar har jag redan fått på köpet 😁
Sedan vill jag ju befästa inkallningssignal och eftersom Femma nu tycker det är så kallt och hårt med den isiga snön, så är hon inte sen att komma kutande när matte faller bakåt och agerar mjukt golv som man kan kasta sig upp på – och så blir det godis från munnen. Matte kan bli lite kall om rumpan men vad gör väl det…
Även idag gick vi en lång promenad – för mig var det Icebugs som gällde. Och i Femmas ryggsäck stoppade jag i en go fleecetröja och ett litet fårskinn. När vi gått så långt bort vi skulle innan vi vände valde jag ut en skogsdunge där snön inte lagt sig lika tjock och hård – där fick Femma komma ut ur ryggsäcken och utforska lite. Här visade hon fin upptäckarlusta – och jag kunde passa på att gå iväg åt motsatt håll så att hon såg vem som följer vem. Matte verkade också hitta godis på sitt håll…!
Efter en stund i skogsdungen var Femma riktigt glad att få komma ner i den varma goa ryggäcken igen – hon är min fjärde valp som fått åka ryggsäck de första veckorna, och definitivt den som gillar det bäst (än så länge, ska nog tilläggas!). Piaf ville hellre bli buren utan ryggsäck, medan Delfi inte ville bli buren alls, bara kuta själv…
Vi hade tagit bilen en liten bit – bara för att träna på det – och på vägen hem fick Femma åka med de stora brudarna bak i bilen. Det gillade hon mkt mer än den lilla transportburen – frågan är om Piaf och Delfi var lika förtjusta…
Både Piaf och Delfi är tämligen svalt inställda till Femma än så länge, men de tinar sakta upp, jag ser det komma successivt hela tiden. På eftermiddagen bjöd Delfi uppenbart upp till lek – det slutade dock med att Femma snodde leksaken och stack 😎
När det var läggdags hade jag bestämt mig: Femma skulle få sova i canvasburen bredvid sängen i natt. Hon hade varit inne i buren ett par gånger tidigare under dagen – bara varit där och kikat och gått ut igen – och nu när den goa bädden var där och hon hur som helst var ordentligt pömsig… så gick hon på min uppmuntran in och lade sig i bädden, hittade ett ben som hon gnagde på tills jag släckte lampan, sedan blev det helt tyst…. Och där sov hon natten igenom. Så svårt var det!
my flatcoats 