Allra sista dagen som det gick att anmäla till SSRK/Göteborgssektionens WT funderade jag över om jag skulle anmäla Delfi… Så kom jag på att jag kanske skulle ta och anmäla Femma!? Sagt och gjort – man kan ju alltid stryka sig om man ångrar sig. Men det gjorde jag inte.

Före åtta på morgonen var vi på plats – och fick en tacknämlig bilplats i skuggan. Femma startade som nr 27, så vi fick vänta någon dryg timme innan det blev vår tur vid ruta 1, men det gjorde absolut ingenting. (Jag är så glad att allt fler WT-arrangörer väljer att ta alla ekipage i nummerordning istället för att köra i flummiga grupper som ändå inte håller ihop, utan bara skapar förvirring.)

Ruta 1 var en enkelmarkering i högt gräs och ett dike skulle passeras. Femma spikade den, men valde att ta en liten stig till höger om oss, istället för att springa spikrakt ut.

Ruta 2 var ett kort fotgående efter skytt och en enkelmarkering uppe på en ganska hög klippavsats – jippie, tänkte jag som vet att Femma älskar att springa uppför och nerför branta klippor… Hon gick fotgående som en liten ängel och spikade markeringen – snabbt ut, snabbt tillbaka…

Ruta 3 var också ett kort fotgående, och här gick enkelmarkeringen ut i en terräng med en massa björksly, och bakom ett kraftigt träd. Man såg alltså inte hunden, kunde bara höra hur det prasslade i löven när den sprang och letade… Och det gjorde en och annan på denna ruta, så även Femma. Hon var på håret att ge upp, men jag stoppade henne och pushade ut henne igen, och då kom hon igång igen – och hittade. Men hennes bristande självförtroende skulle kosta några poäng, sade domaren något bekymrat. Själv var jag inte ett dugg bekymrad – jag har sett detta hos henne många gånger förut men har även sett hur mycket hon utvecklats på relativt kort tid, så det kommer att lösa sig.

Ruta 4  Fotgående med skott åt höger under gång, och sedan skott och markering åt vänster. Nu hade Femma börjat gilla den där skytten riktigt mycket 😶 så fotgåendet var inte så bra som innan – det kan också vara så att jag var så slapp att jag glömde säga ett tydligt kommando när vi började… jag fick istället påminna henne ett par gånger under den korta sträckan vi gick. Sedan spikade hon sin markering – kastade sig över stockarna som låg i vägen. Levererade fint i hand, som på övriga stationer.

Ruta 5 Här kastades markeringen så att hunden behövde passera två gärdesgårdar på vägen ut och tillbaka – Femma spikade igen och levererade. Här kommenterade domaren det lite fjösiga (något slarviga) greppet hon hade om dummyn, och det hade jag noterat genomgående. Han sa att det inte störde honom så länge hon håller den tillräckligt bra för att leverera den – men det är något att tänka på. Absolut, håller med!

Jag var i alla fall enormt nöjd och glad och nöjd med Femmas runda – herregud, hennes första WT, och hon hade troligtvis redan klarat de 75 poäng som krävs för att gå upp i nästa klass! Började strax att skriva till uppfödaren och jubla…

Nästa glada nyhet kom när poängen sattes upp – Femma hade fått 90 poäng! Serien blev: 19-20-12-19-20.

Heja min duktiga träningskamrat!

 

 

.