Det finns de som låter hur säkra som helst på sin sak, oavsett hur lite de egentligen vet – och de som är noga med att framhålla att det finns tvivel och frågetecken, oavsett hur insatta de är. Det blir tydligt i diskussionerna om vad som är rätt och fel i Coronatider, och jag vet vilken kategori jag väljer att lyssna på. Det ”bästa” är de – totala amatörer – som tror sig veta vad som kommer att hända i ett visst avseende och dessutom förväntar sig att bli tagna på allvar. Som tycker sig kunna säga vilken strategi som är rätt och vilken som är fel – utan något som helst tvivel. Tillåt mig att tvivla! När jag tänker efter gäller detta även hundträning: det är inte de som säger att ”man måste göra si” eller ”man kan inte göra så” som är mest trovärdiga…- naturligtvis så länge det inte handlar om att systematiskt trycka ner eller aga en hund till lydnad – då tycker jag nog själv att det finns skäl att vara nog så kategorisk.

Vad gäller ”den svenska linjen” i Coronakrisen är i alla fall jag oerhört glad att vi får fortsätta att utöva vår hobby inom hunderiet! De stora hundklubbarna har beslutat att vi inte får vara mer än 10 personer ”på samma plats” och alla tävlingar och prov har ställts in under en tid framöver, men samtidigt uppmuntras vi att fortsätta vara aktiva med våra hundar – det är nog Sveriges hundpopulation väldigt glada för. Den mesta hundverksamheten sker ju hursomhelst utomhus. (Samtidigt får folk sitta på restauranger om antalet gäster är lägre än 50, så hundvärlden tar verkligen ansvar.)

Personligen har jag inget större problem att leva isolerat… Så länge jag slipper karantän och får gå ut i skogen med hundarna är jag rätt nöjd! Jag tycker det är synd att pappa inte får spela kort på ett tag och hoppas att han underhåller sig med patience istället. Men jag har fått ovanligt mycket tid över, och de senaste dagarna har det blivit flera träningspass på ängarna. Ängarna är ju helt perfekta nu – kort gräs och inte det minsta leriga eftersom det knappt regnat alls de senaste två-tre veckorna.

Jag har dammat av de vita pinnarna och kört lite sid-dirrar för Femma och raka dirrar varvat med stopp och sid-dirrar för Delfi. Och fotgående, då… Igår körde jag även ett pass med matskålsträning, det är ju så kul! Och jättebra sätt att få till stoppen på avstånd, det hade jag nästan glömt… Jag har inte glömt att jag för ett tag sedan dissade matskålsträningen för Femmas del, men jag tror vi kan ta in den igen. Piaf fick också köra lite matskålsträning. Visst är hon duktig, den söta flattetanten?

Ett annat träningspass skickade jag Delfi till vita dummies utställda på ängen, utan några särskilda referenspunkter i närheten. Jag känner att vi har teamat ihop oss under de senaste passen, Delfi och jag. Hon känns väl i hand och hon har börjat acceptera att en linje inte behöver gå i en bananböj, utan den kan vara rak också! (Åh 17…/Delfi)

Femma har fått fler pass av multipla skick till ett och samma område. Ett antal vita/vit-tejpade dummies uppställda mitt på ängen, och skick dit från olika håll. Femma tycker väl fortfarande inte det är världens roligaste övning, precis. Men störningsmarkeringarna som hon får innan skicken till mitten, dem gillar hon desto mer, så de hottar upp hela upplägget. Markering (hyfsat lång, med snörboll som i bästa fall också studsar lite på den torra marken) – vända ifrån och hämta i mitten – fokusera på markering – hämta markering. Ibland förflyttar vi oss också, men Femma är duktig på att hålla reda på sina markeringar.

Kvällsbion igår bestod av Mamma Mia – here we go again, klart bättre än den första Mamma Mia-filmen, kanske för att jag gillar låtarna i tvåan bättre, de har tagit med fler av de lite rockigare Abba-låtarna som jag gillar bäst. Och Dancing Queen-scenen – ahhh, den kan jag se många gånger om!