När Piaf och jag gick och lade oss igen efter att hon varit ute för en tidig kiss på gräsmattan kände jag att dagen lika gärna kunde få börja – jag kände mig pigg! Men så gick jag också och lade mig – efter att ha kämpat mot sömnen i soffan – vid halv nio igår…! Hmm. Nu börjar det snart lite väl ”bra” med de tidiga vanorna – eller? Vi snoozade i alla fall någon halvtimme till – och gick upp vid halv fem, hela flocken. Eftersom det är fredag laddades tvättmaskinen med sänglakan och innan vi går ut på promenad kan dessa hängas ut för torkning. Det ser ut att bli ännu en fantastiskt fin dag – och under den första minirastningen med hundarna lade jag märke till en välkommen förändring: det var alldeles stilla ute till skillnad från all den blåst vi haft de senaste dagarna.

Både Femma och Delfi hoppas vara den som får följa med när det bär av mot Kopparhult…

Igår var Delfi och jag på Kopparhult för lite privatträning i par. Det blev oerhört bra träning med upplägg som utmanar både oss förare och hundarna. Delfi förvånade mig genom att 1. Inte stanna på stopp-signal (förrän på andra signalen) 2. Bjuda på alldeles ovanligt raka linjer, till och med snett över ett brett dike – och detta även på tillbakavägen, trots att det fanns en enklare väg att tillgå…! Mina ögonbryn åkte väl upp till hårfästet och mungiporna till öronen…

Jag fick också med mig så mycket tankar om tajming och alla de olika val man som förare har när man skickat sin hund och något går fel – eller blir annorlunda, som Katarina säger (det gillar jag). Och alla de där besluten man ska ta, det behöver man verkligen få träna på. Det är där jag oftast brister och efteråt vet jag så väl att ”jag borde ha” eller ”nu gjorde jag sådär igen…” – men jag antar/hoppas att det också leder framåt.

På eftermiddagen fick bilen på sig sommarskorna, och jag blev så glad att höra på verkstaden att inte bara sommardäcken håller minst en säsong till, utan dubbdäcken är ”i nyskick”! Det gillas av plånboken…

Sedan var det dags för ett träningspass för lilla Femma – och inspirationen flödade efter förmiddagens privatträning och de tidigare egna passen den här veckan. Under det här passet med Femma stannade jag upp och kände in känslan av att ha hittat rätt i vår träning. Vi har verkligen kul, så som jag vill att det ska vara i träningen. Seriöst, absolut, men att vi har roligt är viktigast! Hon är så seriös ändå, lilla Femman, men jag har börjat hitta knapparna för att få henne att rocka loss emellanåt. Att koppla av har hon mindre problem med…

Efter passet blev det en runda runt Kroksjön med alla tre, kanske det bästa jag vet.