När jag vaknade kände jag efter: Bakis? Nej, det klarade sig, även om det blev minst två, kanske tre glas vin igår kväll… Inte de stora glasen, i och för sig, men jag dricker nästan aldrig mer än ett av de små glasen med vin numera, så, dubbla mängden – eller mer – kanske känns ändå? Saken är den att jag hade lite ”party” igår. Man skulle kunna säga ”Coronaparty”, men det är helt enkelt mitt sätt att ”parta” sedan några år tillbaka. Sedan jag skaffade hund, typ.
Jag grundar med middag – och lite vin. Sedan tar jag fram en spellista med bästa dansmusiken, höjer volymen – och så röjer jag loss! JA, det blir fuldans. JA, det blir luftgitarr och lufttrummor. Det blir även flåshurtiga aerobics-steg och det blir banne mig även galet snygg dans (i mitt huvud – glöm inte vinet). Det är verkligen synd att ingen (människa) får se mig dansa… jättesynd!
Hundarna väljer lite olika strategier här. Piaf sover så gott, så hon lyfter knappt på ögonbrynet. Femma är fortfarande inte jättevan vid min dans, så hon lyfter på ögonbrynet men verkar tänka att den där aktiviteten inte inkluderar henne. Delfi, däremot, vill gärna vara med på ett hörn. Då och då kommer hon och vill vara med, och då får hon gå tunnel mellan mina ben – både fram och baklänges – och det verkar hon tycka är galet kul. Så kul att Femma kommer och vill prova, men bestämmer sig för att det nog var bättre på soffan ändå. Efter någon timme eller så är spellistan slut, och jag med.
Det blev ingen träning på ängarna igår, det grämde mig lite, men förmiddagsrundan hade å andra sidan tagit 3,5 timmar – istället för en timme – på grund av träning och svalkande bad som vi avverkade under promenaden, så det fick räcka.
Femma får gärna en och annan ”blind” längs skogsvägen – hon är tillräcklig upptagen med annat för att jag ska kunna smyga ut en boll eller mini-dummy i vägkanten utan att hon märker det. Det är däremot omöjligt med Delfi, som håller stenkoll på mig – hon går ”baklänges” för att hålla koll på mig så att hon inte ska missa ifall jag tar fram en dummyn eller boll… Vilket är synd! För då är det ju ingen mening med att lägga ut något åt henne… dumma arbetsnarkoman.
Femma verkade redo för årets premiärdopp och fick hämta en tennisboll på kort avstånd i vattnet, men ändå så att det blev något enstaka simtag, det verkade okej för henne. Både Piaf och Delfi badar sedan isen försvann, ungefär, men Femma är lite mer försiktig. Och jag tänker att hon är klok som gör så – hon fick ju en liten släng av vattensvans förra våren när hon stod och plaskade för länge i det kalla vattnet, och när hon just hade avslutat sin badsäsong i höstas hörde jag om andra labradorer som fortsatt bada, men fått vattensvans. Alltså får min lilla labradorflicka bestämma själv om hon vill bada – hon vet bäst.
Jag lekte lite med kamerans slowmotion-funktion (efter inspiration på #westerlundpeggy:s instagram)… Det blev de hör filmerna:
Väl hemma blev det lite bakning – eftersom jag fortsatt kämpar med att avstå smågodis ”kräver” jag att få hembakad citronpaj istället, och då gör jag två stycken samtidigt, och fryser in 1,5 av dem. Igår gjorde jag en av den enklare sorten, och en lite finare med lemon curd och maräng ovanpå, ett recept jag fått av mamma, men den liknar den här. Den senare blev riktigt fin, färgen på marängen perfekt etc. Tyvärr fick jag idén att sprida ut en näve frysta röda vinbär på marängen – innan jag hann ta kort på underverket… Jättegott, men inte särskilt photogenique…
my flatcoats 