Jag blir dels lite besviken, men mest förvånad när jag för andra morgonen i rad vaknar vid 7-tiden. Igår låg vi dessutom kvar och snozade ytterligare en timme – en riktig sovmorgon, minsann. Men det behövdes väl, och jag har ändå varit nöjd med våra tider och aktiviteter den här hösten.

I förra veckan fnulade jag vidare på hur jag ska kunna få Femma att bry sig mindre om väder och väta, och hittade olika situationer och ställen där hon inte bryr sig. När jag märkte att hon själv klafsade ut på någon blöt mosse fick hon en markering där, och dem gillar hon ju… Det där med att kräva och tvinga, det får andra syssla med (eller…?) men jag vill verkligen hitta hundens egen motivation för att komma över olika trösklar. Funkar det, så funkar det – annars får det vara.

Femma och jag tog även en ny privatlektion för att få tips i den fortsatta träningen av några lydnadsmoment, som framförgåendet, fotgåendet och budföringen. Vi har kommit en bra bit, men skulle verkligen behöva steppa upp lite, särskilt i fotgåendet. Sluta fega! Samtidigt får jag väl ”ge” mig det, att när jag nu ändå fegar, som jag gör i fotgåendet, där jag inte vågar ta ut avstånden mer, inte vågar lägga på mer svårigheter etc., ja då är det nog bra att jag inte heller tränar så mycket på just det… Och jag vet varför det är så att jag fegar i fotgåendet, medan jag experimenterar med och tränar ofta på framförgåendet. Det ena är för mig ett helt nytt moment, där allt är bonus, och det andra är mitt gamla paradnummer… Momentet som blev entrébiljetten in i en fransk träningsgrupp som annars krävde en kurs för att man skulle få vara med. Momentet som vi sedan åkte och ”visade upp” på grannklubbarna. Momentet i vilket jag alltid siktat på 10:an… Där är förklaringen.

Samma dag som Femma fick privatlektionen i lydnad fick Delfi ett rejält jaktträningspass som blev lite extra bra, med dirigeringar som varvades med markeringar i ganska snäva vinklar. Eftersom hon just det passet gick som en klocka på de allra flesta skicken, blev det extra uppenbart att vi verkligen behöver ta tag i fotgåendet. Hur länge har jag inte vetat detta, efterfrågat detta, tränat på detta…? Så nu har vi bokat ett par tider för att träna på JUST jaktfot. Det kan väl hända att det är ”så dags” nu när Delfi är 7,5 år – men hon är så pigg och älskar all träning, och jag hoppas att få starta henne på WT nästa år.

I helgen återvände vi till Floda och den fina promenaden runt Sävelången via Nääs.

Det kändes som evigheter sedan sist, men som vanligt stormtrivdes jag – det är något visst med Floda-borna. De ler och hejar mer än på andra ställen. Hundarna fick gå lösa för att kallas in och gå vid sidan vid möten – bra träning. Ovanligt få hundmöten, men väldigt bra sådana – dvs. med lugna hundar. Delfi har också blivit mycket bättre på hundmöten på sistone, och jag skulle tro att ”boven” i dramat alltid var Piaf, som var den som hade börjat stöka efter att ha blivit påflugen en gång i Lux. Även om Piaf såg lugnare ut än Delfi de senaste åren, så var hennes känsla nog en annan, och Delfi var den som agerade utåt. Det blev sakta bättre, men vi får ju inte jättemycket tillfällen att träna här ute på landet… och träffar vi sedan hundar som släpps fram i flexilinan, eller springer lösa och kutar fram, eller som gör utfall i kopplet, ja då blir det inte så bra för just den träningen. Just nu har vi knappt någon så busig grannhund, vilket har varit gynnsamt för oss. Under Floda-promenaden passerade vi bland annat två skälliga taxar, och det var inga problem.

Efter den promenaden spenderade vi resterande ljusa timmar på Lerums BK, där vi tränade lydnad, spår och jaktapportering! Roligt, roligt!

Igår blev det absolut ingen träning, inte ens under långpromenaden, som blev den ”korta” Lövsjörundan, dvs 9 km.

Sedan Piaf lämnade oss har Femma lite tråkigare under promenaderna – tidigare hade hon ju alltid sällskap av Piaf i täten; det var de två som hittade och undersökte dofter tillsammans, bar eller kampade om pinnar osv. Men på sistone har Delfi alltmer börjat gå därframme, hon med, istället för att gå klistrad vid min sida… Jag tycker det är jättefint att se.