tycktes Femma säga i kväll… Jaja, det är ju väldigt mysigt, ändå.

Idag blev jag av med en stor sten från mitt husägar-sinne, en sten som gjort husägandet lite mindre roligt de senaste två veckorna. Det började med att jag beslutade att byta ut den överåriga – men fortfarande fungerande – frånluftvärmepumpen. Installationen gick bra och jag har haft värme i huset och varmt vatten hela tiden. Däremot gick något fel när ventilationssystemet skulle rengöras med en borste – som fastnade långt upp i ett rör. Det berodde visst på att en liten del av rören inte var som den skulle, och någon sa att det skulle behöva ”byggas om lite”, vilket triggade min oroliga själ. Idag kom äntligen en snickare för att ”bygga om lite” – och det var faktiskt bara lite som behövdes. Borsten plockades snabbt och lätt ut och den felaktiga delen byttes ut. Ahhh, vilken lättnad! Dessutom råkade snickaren få syn på en annan detalj som behövde åtgärdas – och även det fixade han lika snabbt och lätt.

Innan snickaren kom var jag utanför huset just som en jakthund – en ledig sådan – kom springandes. Glad och snäll följde den gärna med mig in i mitt garage, medan jag hörde mig för vems hund det kunde vara. Åkte till en granne, som dock inte var hemma, men hundgården var tom och en bit från tomten såg jag en av hundarna som brukar stå i hundgården, ensam och lös. Även han var snäll och följde med hem till sig. Sedan hem och hämta den snälla hunden som väntade i mitt garage, och så fick även han följa med hem till sig.

Medan Femma lade sig till rätta vid mina ben på kvällen tog Delfi över ett av Rauh-benen; hon tog över det efter att Femma mjukat upp det – det var första gången på säkert två månader som de tuggade på det. Rauh-benet har jag köpt dels för att de vanliga hudbenen tar slut i ett nafs när Femma är i farten, men också för att hon blev dålig i magen av dem och dessutom känns det alltid lite kymigt med tanke på vad som sägs om tillverkningsmetoderna för dessa ben. Rauh-benen känns bättre att ge hundarna, men tyvärr tycker de att dessa ben är lite mindre intressanta, troligen lite för hårda, så de får ligga till sig tills hundarnas tugg-behov kickar in, och så var det tydligen idag – kanske för att vi faktiskt tog en riktig vilo-dag, den första dagen på länge utan någon längre promenad alls, och ingen inomhusträning, heller.